Halvdöd av flunsahostattacker eller inte - har man hund så är det bara att masa sig ut ändå. Idag ska jag släpa mig till ett närliggande fält för att ge Embla ett riktigt uppletade och introducera Ankan i hur det går till.

För att det överhuvudtaget ska vara någon mening, måste hunden först visa intresse för föremål. Den här slangbiten gillar Ankan mycket.

Men nu ska hon inte längre ligga och vispa runt med den själv.

"Matte tänker lägga beslag på den! Näääe!" Men att kampa om sakerna är del i träningen. Ankan håller emot så gott hon kan nu i tandlossningsfasen.

"Den är bara min!"

Men dumma matte slängde iväg slangen och *tompe-tompe-tompe-domp* ankar sig poffsan iväg och hämtar den.

"För den var ju bara min, serru, matte."

"Fast jag kan komma med den, tro bara inte att du kan dra den ur käften på mig."

Men si det kunde dumma matte och det hela upprepades några gånger. Det ska nog gå bra det här med uppletandet.

 <<   Till ankbilds-index  >>