Ankan hade sig en fin 2-årsdag! Efter förmiddagens spårande blev det Lundafältet och lyckligare är inte en födelseanka än när hon kan gräva efter sork så det stänker om det. Solen som syntes när födelsedagsmat och presenter inhandlades i Alunda, försvann precis lagom tills det blev dags att rusa iväg över det vida fältet. Så synd... och ljuset räckte därför inte alls till för kameran.

Efter de vanliga uppvisadena av galopparter och fenomenala saltomortaler, blev det koppel en stund. På långt håll rörde sig några andra och ibland måste kolossalt kul lugnas ner till lite mera lagom roligt. En stor jordhög fick ersätta avsaknaden av en finare poseringssten. Uppland ÄR platt och just här alldeles väldigt utkavlat...

Sån otur med sol-i-moln, för idag gjorde Ankan ett undantag och återgick till sitt tidigare fotoflirtande. En smutsig plinganka, dock. :o)

Rasande vacker ändå.

Uppletande förbereds. Ingenstans att sätta fast hundarna vid fanns och med Embla är inte det något problem. Hon stannar. Men Ankan... för henne är sitt-stanna kvar helt identiskt med sitt-följ efter. Och alltid lika glad ändå.

Den enda bilden som blev något, för plötsligt sprack solen fram och kameran hickade av glädje. Så inte matte, för vad hände nu? Jo, ett underligt ekipage i form av en far på rullskridskor med barnvagn framför sig och så barnvagnsinnehållets storebror på knattecykel. Å... det hade varit fest för en Anka att uppmuntrande hojta till och sätta extra fart på! Alltså koppel igen.... och uppletadet fick avbrytas - JUST som solen alltså behagade titta fram.

Solen syns minsann på svartnosen som ett litet guldskimmer!

I stället tog vi oss till en annan del av fältet och vek av på en skogsväg. En och en halv timme lufsade vi runt och när vi kom tillbaka började det mörkna. Något mer uppletande blev det då inte idag, bara lite friröj en gång till.

Hemma och dags för tårta! Två polarrundlar, med kattmatsfyllning och godaste arbogapastejen runt kanterna, och korvbitar till utsmyckning. Matteförmågan att spritsa grädde lämnar dock en hel massa övrigt att önska....

Det bekom ju inte födelsedagsbarnet och hennes kumpan det minsta. Deras darrande förväntan under garneringen var nästan rörande! Efter att matte sjungit en födelsedagsstump och då mycket förorättat märkt att hundarna såg ohyggligt förfärade ut, rådde sen en salig frossarlycka under några minuter.

Och så klart att Ankan fick sig en ny anka. Den blev väldigt populär.

Så pass att Embla nästan blev sur över sin fina pellefant ton i ton med henne själv.

Och såklart... vildmarkslagarna gäller och Ankan höll inte alls med Embla om att pellefanten var skräp i jämförelse med gräsanden utan snöt till sig Emblas present vid första bästa fula tillfälle. Det syns så väl att hon är ute på olovligheter!

Anledningen var desto större eftersom Ankan sett till att så snabbt som möjligt åter bli den enda Ankan i Schnauzerstugan.......

Och så är det. Enda Ankan, bästa Ankan, den underbaraste 2-årsanka man någonsin kan önska sig!

 <<   Till ankbilds-index  >>