Så var det där med att man måste ha den här selen på sig. Dålig idé, matte.

Ett urbota fånigt påhitt.

Jag sparkar och skriker och dunkar tassarna i golvet tills den åker av - hör du det, matte?

Okej'rå. Får jag nåt gott, så...

Här sitter jag och väger. (14,20 kg). Har nyss varit inne hos veterinär Stina och blivit vaccinerad och bekänd och beglodd. Mycket trygg valp, sa hon, veterinären. Fick en god grön godis av henne och märkte inte nåt stick överhuvudtaget.

Sen blev det glassfest. Rosa magnum för rosenankan.

Kan vi åka och vaccinera mig i morgon också?

12 veckor och en dag gammal kan Ankan: sitt, ligg (med ett kraftigt dubbelkommando som jag kommer att behålla länge eftersom hon lägger sig med ett omedelbart plums) vänta på varsågod inför maten och inför att gå ut genom dörren och in i köket (fast inte om en katt råkar vilja samma sak...), spåra valpspår, koppla av i bilen, koppla av och somna ensam inne efter inledande gnöl och tjöt, avbryta tuggande på Embla i tid och otid men aldrig utan tillsägelse, nå upp till kattmatsskålarna, dra ner bordsdukar, lägga beslag på alla kängor och skor som inte står uppe på hatthyllan, äta dryga litern torrfoder varje dag och allsköns skräp och avfall mellan målen.

Och sålunda läggs dag till dag i en Ankas liv.

 <<   Till ankbilds-index  >>