Tja.... det blev såna här bilder igen... röj på snöfyllda vidder - för det är vad hundarna sysslat med. I alla fall på mitt på dagen-turen. Senare blev det stadsträning och lydnadsövningar...men si det blev det inga bilder på i kylan.

Men de är ler- och långahalm, mina två motsatser.

Båda finner samma glädje i brottning och full fart.

Bästa vänner.

Även om man kanske kan tro annat av bilderna.

De har KUL!

Kallt, många minusgrader... men strålande sol och ensamma öppna fält. Det kan inte bli bättre.

Skaren låter Embla lätt ta sig fram.

Liksom att stå och se lite korkad ut. (Är hon dock inte :o) )

Den här underbara nunan tackar jag Mona-Stina Hallin, Ankans uppfödare, av hela mitt hjärta för.

Den HÄR nunan är fin också. På sitt skäggiga sätt.

Men Ankan är sagolikt vacker... åh!

Så HÄR vacker är hon, ungefär! :o)

Flygande hund... heter en fladdermusart vi haft på Spånga.

Möte.

Emblas svans verkar ha gått av?

Och Ankan ruskar sig som vore hon just uppstigen ur Anksjön.

Säkert är det tråkigt för andra att se de här upprepningarna på hundbataljer.

Men jag övar mig med kameran. Och JAG tycker om fartbilder.

Så... antingen tittar man och står ut. Eller så låter man bli.

För det är så här mina två fyrbeningar älskar att tillbringa sin tid ute - om det inte är jobb och träning på gång förstås.

Jätteroligt har dom.

Även om minerna ibland kan ge intryck av motsatsen.

För mig ger det god inblick i hundspråket. Den underlägsna är fortfarande Ankan. Undrar hur länge Embla håller ställningarna?

Rätt jämlika - det blir nog en fajt i framtiden.