Inte hemma riktigt än, bara en liten försmaksbild på en schnauzerpoffeanka i Bastun hos matte på kvällen.

Halland har nämligen mer att erbjuda än ankbilder. Här är Embla, Alice och Elli på fältet framför Murar´ns.

Naturligtvis hängde även Troja med och vips var alla engagerade i sorkletande.

Särskilt Elli.

Härligt väder, men rätt jobbigt att ta sig fram i dagsmejan. Men det bekymrade inte hundarna nämnvärt, även om Troja tog det lite lugnare.

Bakom Mona-Stina, och Troja syns trädridån mot Ätran.

Alice är en tuff hund. Den här upptinade delen av grustaget såg misstänkt ut, men på uppmaning tog Alice genast itu med uppgiften att undersöka mysteriet.

Inne i stugan för en sista lekstund med mamma.

Syster Nova härmar mamma - kan också gapa stort och farligt!

En Anka med sorgsna ögon sattes så i buren i bilen - iväg mot nytt hem. Men det var inte ledsammare än att det redan vid kyrkan i Okome en knapp kilometer bort hördes djupa snarkningar...

Efter 20 mil, vid Ödeshög, var det dags för första rasten. En glad Anka rusar runt i koppel som om hon aldrig gjort annat.

Posera - jovisst, alltid redo!

Efter ytterligare två raster och de djupaste Kronblomssnarkningarna däremellan var vi alla hemma i Schnauzerstugan vid halvniotaget på kvällen. Ankan inser omedelbart att den viktigaste uppgiften blir att försöka växa upp så fort att kattmaten blir åtkomlig...

Några veckor till får han respit, Kaspar.

En fågelfjäder duger som ersättning, tröstar sig Ankan.

Morgonrastning idag, den 18 mars. Tre hundar på sin gård. Ankan yr lyckligt runt.

Tur man har flyghjälp av dumleöronen!

Under tiden hinner frukosten bli klar. Tre stora matvrak har jag fått mig i stugan.

Ankans matskål står på jobbet. Idag ska vi åka och köpa en till.

"Ett rätt bra ställe, det här, mamma Alice och Mona-Stina. Jag tror man kan trivas!"