Kort inköpstur till Uppsala och Ankan var lika duktig i bilen som under hemvägen igår. Direkt efter inköpen (hu för köpcentra en lördag) stannade vi till vid Jälla. Ankan och Troja står på samma nivå just nu vad gäller långpromender, dvs inga alls. Nåja, ibland får gammeltackan (som en på jobbet kallar Troja - hm!) för sig att gå en längre sväng. Men idag var hon nöjd med grusplanen vid Jälla.

Ankan tyckte förstår att den stor plana ytan med spännande snövallar var rolig.

Allra roligast var följa John-leken med Embla.

Som inte var fullt lika road.

Men Ankan är envis.

Ibland var det bra brant för en just flygfärdig Anka...

Om sanningen ska fram börjar Embla smälta - Ankans envisa beundran passar en självgod schnauzer rätt så bra!

Ankan är rätt bra på det. Att charma, alltså. Troja kommer att ge efter hon också, och det snart om jag tyder tecknen rätt.

Sen blev det bilen för Troja och Ankan medan Embla och jag tog en långtur i skogen. Det var inte sol, men riktigt varmt - över fem plusgrader. Det var skönt att bara strosa runt utan att göra något särskilt och det i förvissningen att Ankan var nöjd där i bilen. Som så ofta med hundar, så förknippas bilen med närhet och trygghet.

När vi kom tillbaka till bilen fick Ankan komma ut en stund till, ensam den här gången. Hon hade jätteroligt med den skinnflärp i form av ett platt tuggben som jag fick av Mona-Stina och Gull-Marie vid ett besök förra året.

Härhemma har det inte hänt någon olycka inomhus alls än. Det beror förstås inte på att hon är rumsren, utan på att hon är så oerhört lätt att läsa.

Förutom sina roliga djupa kronblomssnarkningar, har hon en annan egenhet - hon knorrar av glädje när hon kommer framrusandes för att bli omkramad. En riktig liten Guld-Anka är hon! :o)