Bilder

Ankan vid Dalälven
29 april 2006

 <<   Till dagen-index   >>

Ankan har inte varit vid Dalälven än, så nu var det dags. Jag får hitta på såna utflykter när förkylningen inte vill gå över. Dalälven är hundarnas eldorado.

Men första stoppet blev en liten bit innan. Där ligger Ingbokällorna, med det godaste iskalla vatten man kan tänka sig. För dagen rätt översvämmat, men jag fyllde en flaska ändå. Det är säkert nyttigt mot ihållande hosta! :o)

Framme vid älven kunde vi konstatera att det på norrsidan fortfarande fanns rasslande iskross i strandkanten.

Mer åt söder var det helt isfritt och Ankan skådar fascinerat över vågsvallet. Det blåste en del, men så snart vi rundat udden här blev det lä.

Där dukades matsäcken fram (utflyktens viktigaste funktion!) och hundarna roade sig med en tennisboll i snörtamp. Strandbankarna är ganska branta, vilket inte framgår av bilden och Embla körde sin egen fys-träning upp och ner för dem en massa gånger.

Denna bild bara för att visa att Ankan hunnit ikapp Embla i storlek.

Men inte i snabbhet!

Ankan har fått ett ytligt sår i yttre ögonvrån efter ett av sina gemäng med Embla eller efter att ha hofferusat runt i trädgården. Det är ett vitt ärr där, hoppas den mörka eyelinern kommer tillbaka.

Dalälvens strand har allt. Mjuk, sviktande ljung att vila på...

...och stora stenblock att klättra på. Embla tror fortfarande att måsarna går att fånga. Om inte, kan de åtminstone ramla ner mitt framför snoken på en, så det gäller att vara uppmärksam. Embla kommer aldrig att glömma den väldigt döda mås hon hittade härhemma vid sjön för tre år sedan. Sånt kan inträffa igen, inte sant!

Troja klättrar inte så mycket nu för tiden, men skrotade nöjt runt i strandkanten.

En sån här tur på flera timmar där man bara är passar bra för alla, en förkyld matte, en gammal rödpäls, en ung valp och en intensiv skäggfjanta.

Ankor kan också vara intensiva!

Långa tomma stränder att bara ströva fram längs - detta ställe är nog min favorit av alla mina utflyktsmål.

Är det blåsigt kan man hålla sig några meter högre upp, bland de gamla vackra tallarna.

Solen bröt genom mer och mer och just här stannade vi en bra stund.

Ankan roade sig med att tugga sönder drivved och provsmaka sand. Allt är gott! :o)

Jag gjorde ett par försök att få en fin bild av alla tre, men det gick inte alls... bara *Plinget* är med på saken.

Och även hon tröttnar efter en stund. Emblas öron talar om vad hon tycker och Troja tar till standardknepet: blunda så går det över...

Roligare är att gå på upptäcktsfärd.

Och gräva hål.

Embla har en rätt effektiv, men energikrävande grävteknik.

Ankan har uppfunnit ett bekvämare sätt att gräva på.

Kanske inte lika effektivt dock.

Men ansträngande ändå. Så det så.

Så. Då har Ankan varit vid Dalälven också. :o)

 <<   Till dagen-index   >>