Idag blev det Dalälven, som sagt. Men först ett par bilder från Lundafältet igår. Hundarna har underbart där på vidderna. (Och jag har kameran inställd på en en annan färgrymd, så därför är alla bilder idag bleka. Vill inte fixa till dem i photoshop - jag har semester, som bekant!)

Blek, men duktig agent 007 Anka skuggar Embla.

I söder syns regnmolnen som sedan tömmer ut 15 mm av sitt innehåll över Schnauzerstugan. Det behövdes. Men vi hade kvällsol och jätteskönt.

Ängsklocka. Nästan lika vacker som den lilla blåklockan, som är min favoritblomma framför alla andra. Orkidéer kan slänga sig i väggen, sen kan de vara så guckuskoiga de vill.

Mycket finare.

Nu är det idag! Och jag svängde förbi på Hästridarstället. Där var det fullsmockat på gårdsplanen. Yngste sonens fyrhjuling står på kopplad till trailern. Orkar en fyrhjuling en trailer? Bakom den står äldste sonens Epa-traktor. Troja svansviftar sig fram i den bekanta miljön. Här trivs hon.

Anledningen till besöket. Den här flytvästen hade jag fått härifrån till Troja för ett par år sedan. Nu är det inte aktuellt för Troja att åka ut i kanoten något mer, det orkar hon inte med. OCh så har lilla Ozzy dykt upp på planen och han simmar uruselt. Sitter som en smäck, gör den, men han ser ut som en grillad med bröd...

Den nya växthuset är uppbyggt och klart och blev jättefint. Så fint att man vill sitta därinne jämt och trängas med majs, tomater av olika sorter, gurkor av ännu fler sorter och tusen och en av andra saker också. Dessan har gröna fingrar.

Majsen blir så god att grilla senare. (Jodå, Mona-Stina. Det är jättegott! :o)

Österfärnebofjärden är ett känt mygghål och i år är det sannerligen gott om de stickande krypen. Men med myggmedel på var problemen ur världen. Ankan är numera alltid först ut i vattnet. Oj, älven lutar... fast det gör den ju å andra sidan i klassrummet också... :o)

Sann njutning.

Det har blivit många vattenbilder, men jag är ju så glad att det blev en badanka av min kruka!

Embla och Ankan har som vanligt så roligt i vattnet.

Och på land.

Stillhet.

Och motsatsen.

Vi var inte ute på udden länge. Nu orkar inte Troja det längre. Den första stranden är rätt stenig och då gör det ont för henne att gå där och hon blev dessutom väldigt andfådd. På stränderna med finare sand var det folk och en massa gastande ungar. Minst tre stycken. Vi drog!

Hit. Inte för att det syns på bilden att det är någon annanstans, men jag ljuger i morgon istället. En bit några km före udden finns en brygga och båtihävningsställe. Här brukar jag bygga ihop kanoten och sjösätta den. Nu fick hundarna leta godis i vattnet. Taskiga matte.

Fast de var väldigt koncentrerade!

Troja fick leta i strandkanten istället.

Som om det inte räckte med folket på stränderna på udden - helt plötsligt dök det upp en familj som kom och satte sig precis på min fläck av bryggan - intill min uppackade matsäck! Hundarna fick ju spader och jag med. MAN GÖR INTE SÅ OCH ALLDELES SÄRSKILT INTE MOT MIG!

Så vi drog igen. På det uslaste av humör stannade jag någon km längre ner och lade spår åt hundarna istället. Fast om det står det i träningsboken i morgon.

Och Dalälven får klara sig utan mig i sommar. I höst är den min igen!

 <<   Till dagen-index   >>