Den här lördagen stod det mycket i agendan: gräset skulle klippas - nu såg det verkligen ovårdat ut - Ankan skulle förvandlas till en mönsterhund i lydnad ;o) och spår skulle det förstås också bli.

Glad i hågen kombinerade jag en inköpstur till Lantmännen i Alunda med en sväng förbi Lundafältet. Och det började bra - hundarna fick fara runt en stund utan att ta ut sig för mycket inför träningen som stod på tur.

Några minuter senare satt vi här... regnet hade börjat ösa ner helt oväntat och en liten läktare såg ut att kunna erbjuda ett litet skydd. Kundvagnen som ser ut att innehålla skräp är halvfylld med gipsavgjutningar av papptallrikar - att användas som markeringar vid olika slags tävlingar. För skräpigt är det inte här vid fältet - ingen förstör och smutsar ner - helt enastående.

Nå, så här tätt var taket till läktaren...

Och regnet bara tilltog. Himlen hade varit väldigt blå när vi åkte och jag trodde att det bara skulle bli en liten skur. Som tur var fanns ett litet bord där jag kunde sätta kameran i säkerhet. Ganska snart knökade jag ihop mig själv därunder också - oregnklädd som jag var.

Men prinsessan bland hovawartsankor bekymrade sig inte ett dugg över att det droppade lite.

När det lättade något fick det bli en vanlig röjtur, utan något spår. Hundarna tyckte förstås att det var roligt också, det var mest jag som grämde mig över avsaknad av gummistövlar. Lite nyttig träning blev det ändå: Ankan fick syn på en markeringskon som ramlat omkull och såg konstig ut. Men hon kan klara sitt MH-test med bravur vilken dag som helst - omgående sprang hon fram och undersökte vad det var för något.

Stolt över sitt mod kastade hon sig sedan överentusiastiskt över en stackars schnauzer. Att Embla lipade fult åt henne hjälpte inte mycket... :o)

Lite längre bort längs landningsbanan öppnar sig stora fält och bortom ängsladorna stod det ett helt gäng tranor och trumpetade. Ankan funderade ett slag om hon skulle hälsa på korna där i hagen, men bestämde sen att de inte var värdiga hennes uppmärksamhet.

Livet utan kossor är också ett bra liv, nämligen!

Längs med de här siffrorna brukar jag träna Embla att krypa i vinkel och det fick hon göra lite i dag också. Ankan tränade jag i att följa fint längs samma sträckor. Siffrorna är JÄTTESTORA, vilket inte framgår riktigt på bilden.

På det hela taget blev det en riktig trevlig tur ändå. Åtminstone var Embla nöjd.

Likom den blonda sprattelankan här. Fast hon är å andra sidan nöjd jämt och alltid - Schnauzerstugans eget solsken.

Och hemma hade det förstås också regnat så gräset får frodas ett tag till.

 <<   Till dagen-index   >>