De första veckorna med eleverna har verkligen varit roliga. En av de bästa sakerna med Spånga är att jobbet är så omväxlande. Det är trevligt att sköta djuren i lugn och ro själv några veckor och sen kommer eleverna och då går man in i instruktörsrollen igen. Den finaste belöningen är elevernas egen stora motivation - de tycker att det är roligt även när de får slita!

Vi har hittat en kompis och partner till Chilla! Detta är Oliver, på bilden 2,5 månader. Tittut!

Första natten satt Chilla i en transportbur på voljärens botten och Oliver, som nytillskottet heter, fick i lugn och ro bekanta sig med den stora, roliga buren.

Mycket fanns att upptäcka! Roliga hyllor och trappor...

... och god mat. Dagen efter släppte vi ut Chilla och genast började de putsa varann. Chilla har verkligen tagit Oliver till sig och det är så roligt att det gick så smidigt och bra.

Väldigt tam och tillgiven är han också, den lilla skrutten.

Två nytillskott är den siamesfärgade dvärgväduren Kaninchen som kom som bonuskompis till...

... den lilla hermelinkaninen Vovve, som var den vi egentligen var ute efter sedan vi i våras förlorade vår svarta Henny.

Inte ett dugg söt, eller? Den bedårande lilla kaninungen här är två veckor och av rasen dvärgvädur den också. Ett lika rart syskon till har den. Ronja och Pelle är föräldrar. Det var meningen att även vår stora vädur Saga skulle ha ungar i samma veva, men hon gick tom denna gång.

Allt är inte kel och pyssel, mycket av tiden städas det...

... och skrubbas det.

Fåren och getterna är tillbaka - och åh, vad var roligt att träffa dem igen efter det långa sommarlovet då de var ute på bete.

Lilla afrikanska dvärggeten Ayla har blivit stor! Men fortfarande buffar hon ofta mamma Adeba under magen.

Vad är nu detta? I burken finns en taggmus. De är typiska "burkputtardjur" - stresskänsliga och ilsnabba som de är. Tappar svansen lätt gör de också och tänderna är inte precis oslipade...

De flyttas enklast och för dem lindrigast med burkmetoden när alla måste ur det stora terrariet som ska helrengöras. Vi har 2,8 taggmöss just nu och det betyder att det är två hanar och åtta honor.

Kalle skulle gärna hjälpa till att burkputta!

Plymouth Rock-hönsen vägs och avmaskas.

I terrarierummet har vi också ett par nytillskott. Detta är en dubbelfoting - en slags tusenfoting med två par ben på varje segment. I hoprullad form påminner de både till form och storlek om en hundbulle!

En av pilgiftsgrodorna är i klättringstagen.

Vi fick ny sand till friflygningsvoljären och då passade en av de vita duvorna på att smita ut. Men de är flockdjur och mycket hempräglade, så nu sitter hon här ovanpå nätet, men har ännu inte låtit sig fångas. Mat och vatten får vi alltså snällt klättra upp på taket för att ge, annars skulle hon helt enkelt svälta ihjäl.

Kameran fick följa med upp en gång och så här ser en del av friflygningsvoljären ut ovanifrån.

Ingen uppdatering utan mycket Kalle! Här morsar han på Gulliver i grisen Majas hage.

Men sen är det smygjakt som gäller! Fast bäst att passa sig ordentligt! Gulliver drar sig inte ens för att bråka med grisen emellanåt.

Ska det vara gott, det där?

Kom igen nu, Gulliver, nu slåss vi, va!

Den store trygge Gulliver tycker visst att Kalle mest är ett besvärligt påhäng. Fast låta sig putsas på nosen går an.

Avslutningsvis en sensation. Här inne i korphägnet sitter en... sparvhök! Det fantastiska i detta är dit har den tagit sig själv. Den har tryckt in sig genom ett hål i stängslet i jakt på en av de sparvar som finns i oräknelig mängd på Spånga. Det är en ung individ som inte lärt sig livets alla faror än. Naturligvis släpptes den omgående ut men först efter att den förevigats på bild!

<<   Till Spånga-index   >>