Liten gullanka har fyllt fyra månader. Det ödet delas av de fina syskonhoffepoffar som bor runt om i Sverige, i Tyskland och i Frankrike. Tänka sig - nio stycken nyfödda aliceråttor har vuxit sig till vackra, men ännu skrangliga valpiga unghundar.

Sånt ger huvudbry åt en liten anka.

Mycket händer i utvecklingen just nu. Hälften av tänderna är bytta till stora pliggar. Hörntänderna sitter kvar ett tag till, dem kan man nypas så bra med, synd att de någonsin måste bytas...

Pälsen är inte valppäls längre, borta är den charmiga glorian av rakt uppstående valpludd. Men mjuk och len är den och kommer att förbli.

Veterinären hade fel, ärret i ögonvrån får tillbaka sin mörka färg.

Nosen är inte kolsvart som hos bror Attis, mer en clownnäsa och matte är glad. För nog ska näsan passa ihop med karaktären?

Ankan har alltid varit en framåt och modig anka och med åldern växer självförtroendet ännu mer. Matte har ibland kunnat konstatera ett visst hörselbortfall hos sin valp, särskilt när livet är mycket spännande.

Somliga saker är orimligt svåra för en Anka, som till exempel att gå städat i koppel tillsammans med övriga hundar på Spånga. De två stora hanhundarna Tross och Loke är hjältar i ankvärlden och Ankan vill mer än allt i världen bli deras bästa lilla vän. Men de, de bara grymtar irriterat och vänder sig bort och det hjälper inte hur mycket det än svassas med fjädrarna. Snopet, Ankan!

Guldvikten ligger nu på 20,5 kilogram! :o)

 <<   Till ankbilds-index  >>