RUNT SCHNAUZERSTUGAN III


NOVEMBER 2007

Arkiv 2007


SMHI - piss off! | 2007-11-25 |

Att sommaren regnar bort trots löften om solsken, eller att gräsmattan bränns gul, trots att den första skuren på länge lovats men aldrig kommer - går nästan (säjer nästan, alltså) an. MEN när min novembersöndag dissas bort i blöt plasksnö och plusgrader, trots flaggande om strålande vinterväder: sol och ett par minusgrader - då blir jag lite sur.

Inte för Embla bekymrade sig ett skvatt. Snö är kul i alla former.

Och får sig Ankan ett sorkhål att gräva ur, är även hennes dag räddad.

Att sen matte har hiskeliga besvär med kameran - dels snömoddar det, dels räcker inte ljuset, flinar både Embla och SMHI åt.

Ankan och Embla sätter sig stort över såna världsliga ting som deras matte låter sig retas av. Livet är ju bara en lek! ("Och när är den leken över?", undrar matte surt.)

Matte! Lägg av! Snö är KUL!

Titta runt omkring dig! ALLT är spännande HELA tiden! :o)

Och visst. SMHI kan visserligen hoppa upp och sätta sig, men solskenet är alltid nära i Schnauzerstugan ändå. :o)


Utanför stugan, bara. | 2007-11-17 |

Så var det lördag igen. Och vintern är kvar, men nästan all snö har försvunnit. Lite solstrålar letade sig fram och jag och hundarna gick ut här på fältet utanför stugan. JAG gick, ska jag väl förtydliga. De två lössen drog omedelbart efter en hare. Dvs Embla gjorde det och Ankan hängde på ett hundratal meter men som vanligt vände hon strax och undrade häpet vad hon sprungit efter. Det är skönt med en jakt-ointresserad hund!

Vi var i skuggdelen av hagen och ljuset räckte inte riktigt - färgerna blev konstiga här. Men en törstig Anka konstaterar besviket att alla vattenpölar är stängda för säsongen.

Vattenbristen är tydligen förfärlig...

Helt omöjligt att stå på benen, uppenbarligen.

Allt dunder och brak visar sig dock haft effekt:

... och med ett nöjt flin ser sig Ankan som segrare över elementens hyss att lägga lock på vattenreservoarerna.

Helgsminkad och bedövande ljuvlig!

Så följer ett par skallar på en i sinom tid återvändande skägglus. Tacksam var hon nog för att Ankan fixat törstsläckare.

Den sötrosigaste tunga jag vet!

De blir allt skickligare dansare, mina hundar. Här övas smäktande tango.

Det behövs inte mycket för att en Embla ska försvinna ur bild. Antingen är det alltså en hare som dyker upp, eller så är det som här - nästan total sammansmältning med omgivningen.


Hejdå höst, godda' jäkla vinter | 2007-11-10 |

En lördag i november. Idag. Klabbig snösörja föll under natten och under dagen låg temperaturen under nollan hela dagen. Jag hade tänkt gå till Trojas sjö, men snön hade lockat ut varenda jägare och en sån lång promenad i koppel var inte vad jag tänkt mig och inte vad hundarna behöver efter en sju dagars arbetsvecka. Så vi tog den hjälpligt ihopklistrade silvergrisen till sjön istället. För att få vara ifred lät jag klockan ramla mot halvtresnåret och ljuset ville då inte längre räcka till för kameran som jag släpade med mig för en gångs skull.

Det blåste rätt kallt, men hundarna höll igång så att turerna till isvattnet blev många.

Ankan svalkar sig dessutom oupphörligt på detta sätt.

Att hon inte nöter hål i ansiktet är en gåta.

Men sen blir pälsen så fin, som flödande månsken mellan fingrarna.

Brrr.

Sötskägget poserar på den gamla träbänken uppe på tallkullen halvvägs bort mot Trojas grav.

Några droppar tänkte rymma, men ångrade sig halvvägs och frös fast igen.

Sådana isgardiner glittrade överallt, trots att solen nu nästan sagt godnatt.

Ankan har fått syn på något väldigt spännande.

Ah! Ett löv!

Övergiven och bortglömd.

På äkta schnauzervis fastnar Embla i den här misstänksamma glo-positionen i flera minuter.

Tja, snart har äntligen en dag av vintern gått. Är det många kvar till våren, Gud?