RUNT SCHNAUZERSTUGAN III


MARS 2008

Arkiv


Ordningen återställd| 2008-03-30 |

Våren kom tillbaka med besked idag, med 12 grader varmt, lagom blåst som snabbt torkade upp det blötaste och vargavintern från förra veckan är ett ont minne bara.

Jag har skött mig med den äran i dag och fått en massa gjort. ÄNTLIGEN blev förrummnet städat och katterna fick därmed bättre liggplatser och trettiotolv miljoner pryttlar skopades ihop till bättre högar. En stor sopsäck fylld med oanvändbart sorterades bort i farten. Nu är jag ingen perfektionist, så hyllor och backar som står där är fortfarande packade med allsköns blandade ting, typ skruvmejsel, plus udda vante, plus torkat lim, plus förstörd målarpensel plus hundratals böjda spikar och F* och hans moders svärmor.

Bilen fick sig en avhyvling inuti, liksom huset och i vårsolens glans torkade tre maskiner tvätt som ingenting.

Sen blev det Tranbyrundan med hundarna. Bakvägen. Snabba älgkliv med hundarna vid sidan längs den fem kilometer långa grusvägen, sen skogsvägen hem, med glada lösa yrväder. Då fick kameran komma fram en sväng och häruppe njuter Embla som bäst av det sköna, torra fjolårsgräset.

Den ljuvligaste bland ankor har rätt stora mungipor. Det är för att hon ska kunna skratta riktigt brett! ;o)

Så här!

Och så här.

Butterblängsoflinet har alltså sin alldeles sunda förklaring!

Bredkäften går även bra att bita huvudet av surskallar med.

Sista biten hem. Tre timmar har vi varit ute och all den friska luften känns. Både hundar och matte är trötta men belåtna.

Som sagt. Ordningen är återställd.


Lång fredag | 2008-03-21 |

Jag kan också, Pia! ;o) :oD. Den vilda färsen uteblev (saknar receptet!) men långfredagen blev en låååång fredag.

Dock besöktes Kims ängar. Embla, nesligt bunden på självaste gravhällen till min pyrenéers sista viloplats, vädrar långt efter den fasan hon nyss så lycklig stött upp. Matte hade glömt att just Kims ängar är omåttligt fasanrika.

Ankan hade nog också gärna smakat fasan, om hon nu begripit att man måste springa efter... och tröstar sig med Mälardalens enda snöfläck. Också delikat.

Äntligen i hemtrakterna igen. Här finns mera snö och bilden är kanhända inte den bästa, men jag tycker om det lite "målade" uttrycket. Och så är den HEMMMA!

"PLING!", matte!

Olika stora är de, men väldigt jämlika i sin lek.

Haha, dragkampen förlorade Embla denna gång. Den fjösiga kvisten hon drog i släppte och hon for bakåt i full fart.

Den farten vill jag att dagen avslutas i, tack!


Vårdagsjämning | 2008-03-20 |

Just nu lite svårt att tro. Massa snö. Massa kyla.

Men en annan and än Ankan simmar oberört vidare i livets vattenfåra. Hon har sitt på det torra, mitt i all kall blöta.

And-draken ägnar all sin tid till skönhetsputs och uppvaktning. Något en Riktigt Äkta Anka säkert avundas just nu, mitt i värsta löptiden. Fast mest badade den Äkta Ankan kallbad i största iver att bjudas på ...tja... sprängd anka?


Bakom stugan | 2008-03-16 |

Ett tag trodde jag att det skulle bli skogstur i sol idag, men knappt hade vi klivit ut över tröskeln, förrän alla moln blixsnabbt drog ihop sig, som av ett givet tecken. Hm.

Mulet väder är som alltid sämre fotoväder, men nu hade jag ryggsäcken och kameran med, så banne mig om det inte skulle bli någon bild att trycka av i alla fall.

Det gäller att vara schnauzersnabb inför ankattackerna.

Den här tallen böjde av mot toppen, så det ser nästan ut som om den försvinner uppåt i oändlighet.

Pusskalas och skäggstyling i ett.

Den här bilden är med bara för att min anka har en sån förmåga att se GLAD ut!

Fast idag kokade hon mest kaffe.

Embla i bakgrunden tyckte nog att hon kunde ge sig någon gång.

Det tog sin tid, men till slut var skatten bärgad.

Matte larvade i lite lugnare takt än guld- och skäggtorped. Hittade små egna skatter, som söta bäckar och vackra brandgula svampar. Två storbilder kom därför till idag. På gamla storbildsidan, dock, eftersom jag inte får det att fungera med flashgallerierna ändå.


Family Five | 2008-03-15 |

Mina översvämmade fält härbergerar just nu en sångsvanfamilj. Av de tre unga är en fortfarande ganska grå. På de två övriga syns det endast på näbbfärgen, som ännu inte blivit klargul. Föräldrarna vaktar i varsin ände. Sångsvanedagis.


Lördag i Jälla | 2008-03-08 |

Det blev blandat väder, mest mulet men också lite sol, när jag träffade Maria och Tessla i Jälla idag. Det har nog gått ett och ett halvt år sen vi träffades sist... och jag föreslog träninghagen till att börja med, så att hundarna kunde återbekanta sig med varandra.

Det var inga problem alls och det roligaste var att Ankan kom ihåg Maria och tjöt av glädje, så som hon endast förunnar få personer. Tessla är underbart söt och här ser man skillnaden på en snyggt trimmad schnauzer och en just nu frankt kalhuggen, med ljus underull framstickades överallt...

Den skendräktiga Embla var rätt intressant, tyckte Tessla och Embla reste för säkerhets skull sin en millimeter höga ragg... men det blev aldrig något större gruff. Det skulle i så fall vara när alla tre var lösa och Embla samtidigt måste freda sig mot en Anka i svansen och en Tessla i skägget.

Vi tog "Mariarundan" och då bröt solen fram och det blev jättefint. Ankan flängde som vanligt, medan Embla hängde på emellanåt, men mest höll sig runt oss.

Maria har sin andra schnauzer Morris på Ultuna, där han nyss opererats för en svulst i buken. En jobbig situation, man blir så orolig och jag hoppas så att han snart är sitt vanliga gladflinsskägg igen. Puss på dig Morris!

Solen försvann lagom tills vi skulle äta vår matsäck, men det var gott ändå. Maria förvånade mig lite när hon sa att hennes Micke hade fått en rosa centrifug i julklapp. Rosa centrifug. Jaha! Lite udda gåva, tyckte ju jag, tills jag långt om länge kom på att han fått en råsaftcentrifug! Med sig hade hon en flaska härligt god hallon/äpplejuice, som hon kört i "den rosa centrifugen". Mmmm, så god. Tjock, lite som en smoothie och givetvis tippade jag ut mitt glas strax därpå. :o( men som tur var fanns det påfyllning.

En ytterligare incident inträffade. Hundarna var uppbundna, men när en lapphund kom förbi med sin matte, sa det bara tjoff! och Ankans halsband var ett minne blott. Jaha. Nå, det gick ju att få tag på henne rätt lindrigt, men jag blev lite putt på lapphundsmatten som var sur. Det var ju en olycka, inte något som jag gjort med flit, va, va, va!

Sen vi skilts åt efter den sköna turen - tack, Maria och oroa dig inte så för Morris - han blir snart bättre! - så blev det Brukshundcenter och inköp av nytt halsband. Det var rätt urplockat idag, så Ankan fick en enkel länk tills jag får tag på något bättre. Men de hade också limexbäddar med 35% rabatt för medlemmar, vilket jag är. Äcklig grön färg, men de röda och blå fanns endast i mindre storlekar och färgen kommer snart inte synas i alla fall! Det blev så billigt att jag borde köpt två och det kanske jag gör, för erbjudandet gäller månaden ut. En sån här är lite tjockare och skönare än en vetbed, men ändå lättvättad, så jag är nöjd.

Hemma igen demonstrerade Tissel sitt missnöje över att att det fortfarande dröjer tills det är kvällsmatsdags.

Se här! En blommande tusensköna! Vad bättre är, bredvid den låg mitt saknade högra guldörhänge, som försvann i måndags någonstans i huset eller ut till bilen när jag skulle in till Uppsala för att få medicin. Jag visste inte om det fanns inomhus eller ute och dessutom hann det snöa ett par centimeter innan jag kom hem från doktorn. Men voilà - där låg det nu! Det innebär att jag törs dammsuga inne igen. Hu. DET var ju inte bra. Och fastän jag idag är mycket bättre än jag var igår ute hos Dessan, så tror jag nog att för dammsugning är jag nog väldigt mycket för sjuk fortfarande!


Hästridarstället | 2008-03-07 |

Fredag - jämt fredagsuppdateringar! Nåja... jag har inte orkat hålla min tunga kamera tidigare i veckan och det blev lite för mycket idag, för den här förkylningen tar kål på mig, tror jag. Men hundarna måste ut och Hästridarstället var det läääänge sen jag var på och dessutom fick jag matiga mackor och kaffe - omskött på bästa sätt!

Här sitter Dessan med lilla Mulle - han är så otroligt liten! Men så kostade han bara en krona också! :o)

Hästarna har just blivit insläppta på ny bit hage och plötsligt fanns det tydligen MASSOR att äta. När jag kom höll Dessan på att klippa ner ett kardborrebestånd som förstås alla hästar genast hade rumlat runt i och blivit utsmyckade därefter. Nyryktade och fina som de var eftersom hovslagaren just varit och verkat.... De är fortfarande barfota, hästarna, skönt för dem.

De är så fina, fjordingarna. :o) Det här är Mixtra. Eller... blir alltid osäker, kan vara sonen Douglas också...

Det här är den andra av dem... eller så är det samma... haha - jag vet inte!

En otroligt lerig Tarzan - han uppskattade inte putsandet, utan rullade sig i den lerigaste fläck han kunde hitta.

Musse. 13 år nu, men det skulle man aldrig kunna tro. Jag fattar inte vart tiden tar vägen, den rusar i överljudsfart.

Kela med matte. Vårsol, hästhage, skogskatt. Kan inte bli mycket bättre!

Musses korthåriga bror Taggen skymtar i bakgrunden. Den röda "Gustavskopian" tronade inne i mjölkkammaren, och Tisslan och Attila i hallen - det finns en och annan kisse här! Vädurskaninen Hanna, som kommer från oss på Spånga, är tydligen en helt underbar kanin - vad roligt! Fast när jag dök upp så gömde hon sig illa kvickt. "HÄR vill jag stanna, ser du!"

Sen lunkade vi runt en 6 km lång skogsrunda. Det blev lite för mycket för den hostiga schnauzerstugematten, trots att vi gick lugnt och sakta i plan terräng. Hundarna, däremot, averkade säkert 15-20 km... Ankan gladde sig åt varje snöfläck, som alltid.

Ozzy. En imponerande herre i storlek extra small. Ankan är absolut livrädd för honom och håller ett säkerhetsavstånd på minst 10 meter. Han är en underbar hund, med sin Charlie Chaplingång och sitt härliga underbett. (Fast Dessan hävdar förnärmat att det är ett saxbett. :o)

Sån var dagen i Upplandsskogarna. Anna på jobbet ringde och undrade om jag ska jobba på måndag. Såklart jag ska. Tills dess måste antibiotikan ha gjort någon verkan. Vet inte så noga om hon uppfattade - Hästridarstället är mobiltäckningsgrått i högsta grad.