|
Embla 5 år.
| 2007-05-15 |
Tja... hur blev nu denna Emblas femte årsdag? Åh, den kunde verkligen ha blivit mycket bättre, tycker både jag och hon och Ankan (som tycker allt alltid kan vara bättre, även om det är allra bäst alltid jämt, tjohej och hå, livet leker, matte!)
Saken är den, att trots kamera med har det inte funnits tid till foton denna väldigt hektiska arbetsdag. Men nog har jag försökt ge Embla en liten känsla av särskildhet, en Pumlaspecial. Godaste maten med godaste toppingen på den, lång kvällstur i vårgrönskan, oxöron och klapp och kel. Den får väl duga, denna födelsdag dag 1. I morgon blir det ju en till - den då pumlaskägget tittade ut på riktigt - och man kan ju hoppas, hoppas, hoppas, säger Embla, att just den dagen blir så där strävhårigt superbäst som bara en schnauzer vill ha livet!
Ferdinand
| 2007-05-14 |
Och precis sådär medvetslös av trötthet som man blir dessa två gånger per år, precis så självklart är det att annat roligt också händer. Denna gång hände ATTIS. Attis, Ankans bror och så lik henne så, fast mycket större och så är han svartnäst, den filuren. Mycket vacker och ståtlig och underbar till temperamentet. Nu var det inte så att det egentligen var Ankan och jag som förärades besöket, utan det var ett ärende till Chaplinsonen (Chaplin var Ankans morfar)
Zeb, som saken gällde. Men... hur det nu var, så råkade det vara den stora utställningen i Österbybruk, och dit skulle Zeb och då föll det sig så att ett besök i Schnauzerstugan låg nära till hands. Sån tur! Jag har också fått träffa Zebbe nu och nog är han lik sin ståtlige far, alltid. Inga bilder här på Zeb, men desto finare såna på hans egen sida.
Jag fick också åter träffa Vizca, den underbara rottweilertiken som redan återhämtat sig så bra efter alla sina valpar att hon kunde visa upp sig på utställning. Ankan fick tillfälle att visa sig för Kerstin, en duktig handler. Men nu du Mona-Stina, blir du besviken, men vet du - detta med utställning ger jag F i. Ankan tyckte inget vidare om att bli en "hang the dog" och så vidare... och jag tänker inte träna något som jag själv är så pass ointresserad av. Du ser, Ankan ÄR vackrast av alla ändå. Jag behöver inget certifikat för det och om jag någon gång vill få henne bedömd så blir det en exteriörbedömning vid sidan om.
Broder Attis, eller är det inte rent av tjuren Ferdinand?
Matte fick en jättebonus i form av behövlig datorsupport av Attishusse. Ankan och Embla i sin tur fick en underbart trevlig röjartur med ankbrorsan.
Sotnästa Attis hade det underbart på fältet utanför Schnauzerstugan.
Och de två syskonen lekte så fint ihop. Inget skällande alls, utan bara trevliga brottningsseanser.
Båda två är förtjusta i extra dyiga diken....
...och lika är de i utseendet också, de två.
Fast den rödnästa clownen hör till Schnauzerstugan och stannar put. Den sotnossvarta brodern for sen söderöver. TACK för besöket - det var så roligt!
Tjh, LPI, SUCh,
Gårdvarens II
Maffia "Alice"
| 2007-05-06 |
Världens bästa ankmorsa, Alice i Underlandet, slog till igår, den femte maj 2007 och blev SUCh - åh, grattis!
Denna underbara, vackra tik som helt och hållet bär skulden till att Schnauzerstugan numera dignar av guld. Hade inte Alice varit, hade naturligtvis ingen Guldanka funnits, men viktigare - hade inte Alice varit just som Alice är, hade ingen anka alls hittat sin mattes hjärta.
Att något så ebenholz-svart kan skänka en så mycket guldglädje!
Nog gör hon sig förtjänt av sin SUCh-titel, denna vackra, vackra hovawart!
Alice är inte bara Ankans oömma moder. Hon är också leonbergern Ellis allra bästa vän i vått och torrt. Tillsammans är de ett radarpar som gett Schnauzerstugans matte många underbara stunder nere i det vackraste av Halland och åh, jag längtar så tills det är dags att invadera Bastun igen.
Fast först måste jag nog lära Guldägget att niga... :oD
Valpanka | 2007-05-04 |
Sylvia (jussikia.se) skrev att Ankan såg ut som en valp på sista bilden i senaste dagboksinlägget. Och jag håller med. Här ovanför är en bild från juni förra året, på en femmånadersanka.
Exakt på samma ställe 11 månader senare, så är likheten verkligen fortfarande där. Men clownnäsan har blivit tydligare! :o)
Än så länge är det inga stora förändringar i beteendet efter löpet, båda är precis som vanligt. Jag hoppas att Ankans livsglädje hjälper upp Embla, när det är dags för skendräktighetens tråkfas.
Första dagen i maj | 2007-05-01 |
Första maj är röd dag i almanackan, men jag jobbade. På Spånga har marsvinsungarna börjat födas, och i söndags fick Spökan 3 stycken. Kameran får visa dem en annan dag.
Efter jobbet styrdes kosan mot den lilla Anksjön. Nu börjar alla slags träd slå ut. Vackrast är de när de vecklar ut sig som bäst.
Ankskrället vecklade genast ut sig i vattnet. Hon simmade tvärs över sjön, för minsann fanns där en annan and... och jag som förra året vid denna tid oroade mig för att jag inte skulle få mig en badanka...
Embla sa att det var för kallt med vårbad. Men spana går an. Här syns det att jag inte varit särskilt noga vid snaggningen. Hacken i underullen lyser långt! :o)
Jag tycker om vår lilla Anksjö. Stilla och vackert nu när allt får en skir ljusgrön färg. Men första dagen i maj bjöd inte på så mycket sol, men då och då kom den fram mellan molnen och värmde lite. Sådär 12 grader var det nog.
Bryggan ligger på motsatta sidan sjön, så avstånd räds hon inte, min Anka.
Den här bilden tycker jag om. Spegelankan gapar efter mycket! :o)
Mycket nöjd med sin bedrift plaskar hon upp på ett dyigt ställe. Det kändes minsann på doften sen...
Medan hundarna plaskade respektive stod och glodde, så höll mig den här lilla sädesärlan sällskap på klipphällen.
Den hade fullt bestyr att fånga alla små flygfän som rörde sig vid strandkanten.
Ankan forsade in och ut i vattnet, precis som vanligt.
Och ruskade av sig vattnet, också precis som vanligt.
Helst på sin matte... också preciiiis som vanligt.
Men hon är mattes lilla guldanka ändå. Alltid och jämt.
