|
Ny tappning| 2009-08-29|
Jag har hittat en blogklient som jag tror kanske passar mig. I fortsättningen uppdateras därför "Runt Schnauzerstugan" där ( i alla fall som försök). Jag har skrivit en lååååång förklaring till varför och vill ni, så följ mig dit! Vissa saker kommer fortfarande att uppdateras här på hemsidan, men dagboken tror jag kan fungera bra därborta. Adressen är: polcirkeln.wordpress.com Välkommen!
Vad man får och inte får göra| 2009-08-27|
Mobilbilder
Är man hemma och är sjuk så ska man ta det lugnt och ha väldigt tråkigt. Fast vi som har hundar, måste ut i alla typer av väder och tillstånd. Så det får man lov till.
Råkar det sen växa ett stort gäng kantareller längs med ett skogsdike vi kommer förbi, får man ta sig en ny funderare. Får man plocka dom när man är hemma och sjuk och ska ha tråkigt?
Nja, det måste nog räknas till gränsfallöverskridande lyx. Kanske rent av straffbart. Å andra sidan måste man ju äta - hur ska man annars bli frisk? Gratis mat som bara poppar upp så där framför en, måste nog tas tillvara på. Ske alltså. Mycket mat blev det - svamparna var av modell giganter.
En sak vet jag däremot helt bestämt att man inte får göra. Städa. Det får man absolut inte när man är hemma och sjuk och ska ha tråkigt. Vilken tur!
Tuppigt värre| 2009-08-25|
Jag åkte hem tidigare idag. Har svininfluensa eller så i nacken... haha. Njaeee... kanhända inte direkt det, men skallen balanserar på en tiotumsspik och det känns så att det räcker och blir över. Självklart borde jag inte sitta här heller, men har inte ro att lägga mig än och hundarna måste få sitt en gång till även om jag egentligen inte orkar.
Kameran var med till jobbet -behövde en bild på en marsvinshane för att kunna göra en skylt och på vägen från bilen till stugan smällde jag av ett par på mina lyckliga utsläppa höns. Blommorna har verkligen börjat att ta för sig...
... Tissel får ge upp sitt grusrullande och flytta på sig. Otäcka varelser, höns!
Mattes RIKTIGA blommor, nedramlade av blåst och regn, är bra mycket tryggare än hönsblommor.
Annars står det till allra bäst med hönsblommorna. Ruskprick ÄR en höna och hennes hätt-försedda systrar närmar sig också detta egendomliga utseeende med stora slör (haklappar) och skrynkelkammar (den till höger av dessa två hättor. Det riktiga Ruskprick är mörk och inte med på bild här, men som en sudd längst till höger på bilden nedan).
Hela flocken med bästa gotlandstuppen som bas. Längst till vänster äggläggerskan. Som synes ser hon ut precis som en godmodig äggläggande höna ska och är sålunda tuppens absoluta favorit.
Jag åkte hem tidigare idag efter tjat från övriga djurvårdare - de såg... och som en räddande ängel fanns plötsligt Henrietta där. Hon hade glömt något (som vanligt!) men ryckte gärna in ett par timmar i Fågelrummet för genomgång med ettapottorna. Matilda, som jobbade för Henrietta, tog över Ladan ute, med fåren, grisarna, friflygningen, korparna mmm... kollegorna jag har är verkligen crème de la crème.
I morgon ska jag vara hemma, oberoende hur jag mår - vem vet, kanske är jag frisk som en nötkärna. Men det är så svårt att få tag på folk på stört och vi bestämde helt enkelt att jag skulle stanna hemma på onsdagen, för att inte flera led skulle drabbas.
Förlåt för att bilderna är så färgmättade, det ser inte ut så i PS, så jag har klantat till någon inställning. IGEN.
Bruten tystnad| 2009-08-23|
Sådär. Nu kan jag äntligen uppdatera bakvänt och knasigt igen - IE8 är utsparkad och sjuan återinstallerad. När jag nu sänder upp detta inlägg, så försvinner alla de som jag uppdaterat via webhotellets filemanager och det gör ju verkligen nada, det var mobilbilder till allra största del.
Jag har varit borta ett par dagar. Fyra busslaster Spångaelever lämnade skolan vid tvåtiden på natten till torsdag, för att ankomma Borås Djurpark klockan halv åtta. Själv stod jag redan på plats! Jag har haft hundvakt och datorhjälp från Bolmsö - TACK!!! - och det hela blev en nära-nog semester. Ja, utom Boråsdagen, då. Den var lååång och dessutom var det högsommarvärme där i backarna. Många bilder blev det efterhand och den jag blev mest förtjust i är denna ovan, så grynig och dan att den nästan ser oljemålad ut.
Det om det, så länge. Idag har jag en massa att göra, men ska inleda med bad i Trojas sjö, hundröj och sedan frukost på de två äggen jag minsann hittade hos hättor och nunnor i morse.
Avkopplande| 2009-07-23|
Jag kan inte påminna mig när jag senast hade en så fullkomligt avkopplande semester. Tänk att så gott som dagligen börja med ett morgondopp i en stilla sjö, sen gå en lång skogstur på underbart blommande små skogsvägar utan en endaste människa i vägen, äta en förfrukost av smultron eller som idag, de första stora nävarna av hallon, för att sen ett par timmar senare komma hem igen, släppa ut hönsen och göra i ordning en god brunch, ofta med kantareller som extra allt.
Hättorna och nunnorna har blivit mycket modigare och hålls ofta kring ljugarbänken där jag kan sitta och ha roligt åt dom. Ruskprick (längst till höger) är fortfarande fegast och den enda av dem som inte har vågat sig upp på sovpinnen än. Surt sitter hon (han?) högst upp de lådor jag staplat för att det ska bli lättare för dem att komma åt pinnen. Av faverollerna så har Henrietta börjat med att sova på kompostgallerkanten (buren inomhus har inget tak) och det kan ju inte vara så bekvämt. Jag ska fixa dit en gren idag.
Alla måsten, som brukar ligga och lura i bakkanten verkar inte finnas alls denna sommar. Det ser hyfsat ut överallt, både ute och inne och det endast genom små, enkla punktinsatser. Hundarna får flera timmars skogsvistelse om dagen, alltid med bad inkluderat och vill inget hellre än att sen koppla av inne eller i trädgården mitt på dagen.
Däremot är det tystare än vanligt denna sommar - väldigt många fågelarter, t ex, har misslyckats på grund av de regnmängder som kom för ett par veckor sedan. Normalt brukar alla trädgårdens fjäderfän ha sina telningar utspridda överallt, med en väldig kakafoni som resultat. I stället hör man återigen fågelsång när de försöker häcka om. Tornseglarna under tegelpannarna svirrar dock in och ut som vanligt - hoppas att det åtminstone gått vägen för dom.
Själv har jag inte haft ont av regnet - det har aldrig varit långvarigt, även om mängderna varit kolossala. I stället har det fått växtligheten att prunka och alla bär och svamp att finnas i överflöd. Heta, torra somrar är det värsta jag vet även om man kan tycka att lagom vore bättre.
Skulle det nu komma en regnskur, så gör det alls ingenting: postbilen kom nyss förbi med detta och det ska bli så spännande att se om serien har något att ge efter så många år. 1977 spelades första säsongen in, men sen höll man på till nittiotalet - över 50 avsnitt blev det.
* * *
Sett första avsnittet. Helt otroligt underbart - precis som jag kom ihåg - åh, dessa avsnitt ska jag verkligen njuta av! Fast nu ska jag först göra helrent i hönshuset!
Det har varit soligt och vackert idag, även om morgonen startade med duggregn. Eftermiddagsturen nyss gick uppmed Tranbystigen där det rådde fullkomlig fjärilsexplosion.
Varenda blomma var full av allehanda gräsfjärilar.
Så vackra i gullriset.
En liten humla smörjer kråset på skogsklöver
Kantareller är det gott om och man behöver inte ens lämna stigen.
Rensa är aldrig lika kul och därför plockar jag aldrig mer än en bajspåse... men det hjälps ju upp med att det är skönt att sitta ute.
Henrietta, Henritvåa och Henritrea mår gott och lyckan blev gjord med resten ur ett filmjölkspaket.
Jag behöver nog ingen lott, förresten. Bättre kan man faktiskt inte ha det.
Vill HA!| 2009-07-22|
Jag vill ha ett makroobjektiv.
Då hade jag kunnat dokumentera spindelmötet här på trappen helt annorlunda.
De såg helt olika ut.
Men gillade samma plats på trappan.
Spindlar ska man vara rädd om, de innebär tur. Så idag har jag trippeltur då och kanske köper en lott. Tänk, om jag vinner! Då köper jag det där makrobjektivet. Absolut.
Lite mer om inget| 2009-07-20|
Jag har ordnat mig en plats för ljugarbänken, jag.
Det har blivit måndag, den fjärde och näst sista semesterveckan. Snart är den över, den härliga ledigheten, där jag denna gång lyckats vara precis så lagom lat som man ska vara. Ändå har ett och annat blivit gjort, särskilt tidiga morgontimmar och då har det lurande dåliga samvetet sen inte haft så mycket att viska om. Stora upptäckter har undgått mig, hittills, i alla fall, både vad gäller spännande utflyktsmål eller katatstrofala hus- eller bilskador. Hundarna har det bästa av det bästa och inte ens regniga dagar har dämpat humöret så värst. Det är så underbart att skogsvattnen inte torkat ut - överallt kan de två ner och svalka sig och dricka sig otörstiga. Igår blev det ytterligare några liter kantareller, blåbären är stora som amerikanska diton, fast smakar som äkta svenska ska, smultronen bara fortsätter att bjuda på sig och det blommar helt fantastiskt i varenda liten avkrok.
Blommehönsen börjar få karaktärer, även om de fortfarande är otroligt fega. De har inga namn, direkt, jag kallar dem Hättorna och Nunnorna. Nunnorna är de modigaste och särskilt en av dem kommer och äter ur handen och var den första att våga hoppa upp på sittpinne igårkväll (fast sen blev grupptrycket för svårt och hon hoppade ner till sina systrar igen). Den allra fegaste är den mörkaste med hätta, den enda som fått ett eget namn: Ruskprick. Jag är lite tveksam om hon verkligen är en höna, det får tiden utvisa.
I veckan kommer två säsonger "I vår Herres Hage" på posten - blev så glad när jag hittade den gamla tv-serien på nätet. Böckerna kan jag läsa om hur många gånger som helst, undrar om serien håller också...
Av en av mig inte utklurad anledning föll jag för att köpa Malena Ernmans "La voix du Nord". Jag blev först besviken, inte musik alls i min smak. Sen upptäckte jag att det var två cd-skivor och den andra innehåller kända operaarior. Maken till mezzosopran - här kommer hennes röst, som känns tunn och substanslös i de tillpoppade melodislingorna, till sin fulla rätt. Vackrast, tycker jag, är Griegs "Solveigs sang". Impulsköpet blev därmed lyckat i alla fall. Idag duggregnar det lite och vad kan då passa bättre än att göra lite fint inomhus - bara att sätta igång så snart morgonkaffet har hinkats färdigt.
Just inget om nåt, som vanligt| 2009-07-18|
Varmt. Rätt kvavt också vilket inte inbjöd till något ens i närheten av jobbande hemmavid.
Anksjön blev det självklara alternativet. Vattennivån börjar sjunka igen, men ännu är största delen av klippan översvämmad. Det syns på Ankan, där hon har höger framtass och lite till är det normalt torr klipphäll.
Snörp-Embla.
Att vara grön bland allt det gröna och ändå sticka ut - vilken avundsvärd egenskap!
Jag har icke slagit min hund blodig på skulten - däremot har hon rullat sig bland blåbären...
Man mår gott där vid sjön. Det fläktar, myggen håller sig borta och det är så underbart fritt från folk.
Ankan kommer för att få dagens tusende kram.
De plockar inte så rent, hundarna, men polerar ändå bären lite som hastigast.
Här var det slutsnörpt och nog kan hon se underbart charmig ut, min gråget.
De tre jobb-faverollekycklingarna har fått namn, förresten. Så helt självklara: Henrietta, Henritvåa och Henritrea. :o)
Glad| 2009-07-16|
Ibland blir man glad. Jag råkade i januari skriva över hela hösten 2008 av misstag och trodde att allt var borta (ja, bilderna finns ju kvar i mappen, men inte lika kopplade till händelser som just är det fiffiga med bilddagbok). Så kom jag plötsligt att tänka på min externa hårddisk - och javisst, där fanns allt! Så nu är ordningen återställd i arkivet här också och förra årets sommar-, höst- och vinterminnen där de ska.
Dagen har ägnats åt bad i Anksjön och blåbärsplockande (både matte och hundar strosade runt där i backen och smaskade i sig). Ankan, den lite latare, höll sig nära matte som såg de bästa buskarna och sen gapade hon förhoppningsfullt och väntade...
För att jämna ut semesterplågorna lite, så klippte jag en del gräs hemma, men annars så har dagen varit perfekt. Blommehönsen vågade gå in i hönshuset själva, kycklingarna måste jag såklart lyfta in. Nu ska vi ut i skogen igen, hundarna och jag.
Hönsigt| 2009-07-16|
Se så han ser ut, Katten Kroköra. Men på bättringsvägen efter att jag stoppat i honom avmaskningspiller. Han kommmer ett par tre gånger om dagen och vill ha mat, hör hemma uppe på gården tror jag. När han började tappa päls och kändes illspänd över buken, fick han han avmaskningstablett av mig och sen var han borta ett par dagar. Jag trodde nästan att jag tagit livet av honom, men så dök han upp, mager, men normalmjuk i magen. Fläckarna börjar redan växa igen.
I år har jag mindre tur med mina badutflykter längre bort. Hade tänkt mig ett dopp i Vättern häromdagen, men det slutade med att jag åkte 65 mil för en kvällssimtur i Anksjön härhemma..... och den enda vätternbadaren på bild blev denna lilla skrattmåsunge. Anksjön, ja. Det är en lite sorgkant över den den här sommaren, sedan de idiotiska fiskarna skrämt bort svanhonan och hennes 7 svanungar. Vad som hänt vet jag inte, kanske har de räddat sig ut genom något vattendrag till Lafssjön eller så, flygga var ju ungarna långt ifrån.
Igår morse gick vi en lång, underbar skogstur, hundarna och jag. Det var den perfekta sommarmorgonen, precis lagom varmt och klar luft. Allting var så pånyttfött och blänkande rent efter regnskurarna de tidigare dagarna. Smultronen är gigantiska i år, som mindre jordgubbar och en glad bonus blev kantarellerna, en hel liten skogsbacke full. Jag plockade bara en del och har nu ytterligare ett svampställe att skörda ifrån.
Smörstekta och så en massa grädde - lyxmat.
Igår fick faverollekycklingarna komma ut i solen på eftermiddagen. Efter lite inledande nervositet tyckte de att livet var underbart.
Tissel funderade ett slag på om han skulle äta upp en eller två av dem, men beslöt att det var bekvämare att bara njuta av anblicken och ta det lugnt. Mat vet han ju var det finns ändå.
Blommehönsen är de fegaste höns jag någonsin haft, inklusive de 10-kronors utrangerade fabrikshöns som var de första egna hönorna. Trots att dörren till hönshuset stått öppen i flera dagar, har de inte våga sig ut. Deras tidigare liv var ju väldigt instängt, säkert generationer tillbaka. Idag på morgonen lyfte jag helt enkelt ut dem en och en i hönsgården. Nu njuter de i solen - äntligen.
Blommor som blommor. Ett par soliga dagar har fått uteblommorna att återhämta sig igen. De här doftar underbart vid stugdörren.
Nu har jag också gjort i ordning uteburen för kycklingarna ordentligt. Utökat och spänt över ett hönsnät. Sen bärnätet därutöver - det duger gott. Sol- och regnskydd ska de förstås också få. Tupp och "gammelhöna" struttar runt och håller koll.
Han har bråda tider, Gaston. Även blommorna måste ju vaktas.
Större än så här får de inte just nu, det räcker gott och väl. Nästa flytt blir till hönsgården.
Bröderna Djup "Lien": Hittar inte deras "Livet på landet" men den här duger gott för att illustrera "Livet i Schnauzerstugan"... :oP
På jakt efter regnet| 2009-07-14|
Rubriken känns lämplig efter gårdagen. Stugan badade i sol efter ett par dagar med om inte ihållande regn, så i alla fall några skyfall av den högre klassen. Hagen och fältet mittemot ligger under vatten, så som det brukar se ut på våren, inte på sommaren, aldrig på sommaren. Men så blev det alltså sol igen under måndagen och efter en tur till Lantmännen, där startfoder och allfoder samt ytterligare en foderautomat inhandlades till de nya hönsen, så blev det ett och annat gjort. Mycket av gräset klipptes och nässelhäcken utanför muren mot vägen revs upp. Prova på det sista, alla ni som vill ångbasta, men inte betala tusentals kronor för en sån lyx. Kom hit bara, klä på er gummistövlar, långbyxor, långärmad jacka och stora gummihandskar och sätt igång! Supereffektivt, mördande och alldeles gratis.
Därför blev tanken på bad i havet, i det gnistrande klara och syrerika vattnet vid Ängskär sedan ett måste i viljan och tanken.
Det blev bad. Så småningom och om inte för mig så för hundarna i alla fall. Väderleksrapporten, även den utmärkta yr.no, sa minsann att det var klart vid kusterna. Ändå såg jag redan när vi satt i bilen härhemma, att åt det hållet vi skulle till var det grått och tungt i skyn. Den ena regnskuren efter den andra sköljde över bilen men hela tiden såg det ändå lite lovande ut mot själva kustbandet. Väl framme öste det ner....
Jaha. Men nu var vi här och då skulle vi ut på klipporna. Efter lite väntan i bilen droppade det värsta förbi och sen var det bara att halka sig fram över de hala trädrötterna och såpade hällarna, genom den vackra vresstallskogen med mängder av dignande blåbärsbuskar. Dom finns det en massa av i år, blåbären.
Framme vid de första badhällarna, hundhällarna, så hade regnet upphört och det var blått utåt vattnet. Båda två fyrbeningar rusade runt i det långgrunda vattnet och hade en härlig stund, med vådliga benbrytande kappjakter över land mellan varven. Själv badade jag inte, där är för långgrunt och det var översvämmat längs den strandstig vi brukar ta till de stora hällarna längre ut.
Men det svalkade skönt i havsbrisen och klipporna torkade snabbt. Det var fint att bara sitta där och njuta av utsikten.
Fisktärnor, måsar och en vacker knölsvan underhöll och längre ut svepte ejder och vigg förbi. Precis som jag satt där och som vanligt pillade igenom hundpälsarna efter fästingar, dök det upp en grupp folk med hund de också. Sån tur att jag just hade mina båda hos mig - det hade blivit livat och glatt annars, kan jag lova.
Snart var det klarblå himmel, skön sol, precis lagom varmt och en vind som svepte bort de mygg som följt med från skogen. Den är ettrig, den lilla översvämningsmyggan, men ger inga kliande myggbett, inte på mig i alla fall. Vi drog oss tillbaka till bilen, rätt nöjda och belåtna ändå. Precis framme, började det regna igen.
Vägen hem genom bruken var omväxlande och vacker denna kväll. Men en sak gjorde mig som alltid så ledsen - hästar ute i fuktiga hagar, helt oskyddade för mygg, knott och broms. På Hästridarstället kan pållarna gå under tak om de vill och såna här myggrika somrar, kommer de alltid in i stallet under nätterna. En stackare stod ensam i en hage, öronen tillbakastrukna, hovarna stampande och den var helt täckt av mygg, särskilt runt ögonen. Det är rent djurplågeri. Hästen, stäppdjuret från öst, är definitivt inte anpassad för svensk skogshage där myggen är kungar.
Härhemma hade det inte regnat en droppe. Så utflykten får väl betecknas som jakten på regn, då, men blev rätt bra ändå. Annars har det inte hänt något alls, om nu det som beskrivits ovanför kan räknas som händelser. Kan de väl inte egentligen men det är precis just det som är är själva essensen av semester. Sommar. Ledig. Bad. Njuta. :o)
Kackel i stugan| 2009-07-11|
Nu blir det mera kackel i stugan. Igår åkte jag tur och retur Växjö (åh... det var låååångt...) och hämtade tre faverollehönskycklingar som är tänkta för jobbet...
... och fem blommehönor till Schnauzerstugan. Blommorna är fem månader och kycklingarna 6 veckor. Även faverollerna får stanna här ett tag och växa till sig.
Får se hur de artar sig. Annonsen verkade så bra, människan lät trevlig på telefonen och skulle idag och i morgon vara med på en marknad i Huseby. Gården var fin men hönsens tillvaro var för eländig, pyttesmå inhägnader i en lada, otroligt smutsigt och vatten och mat var det ont om. Trots att jag åkt så långt upplyste kärringen mig inte på telefon att en av faverollekycklingarna dött sedan igår, så istället för fyra blev det tre. Och blommorna var magra....
Givetvis borde jag ha gett henne en snyting och åkt därifrån utan höns. Men i stället betalade jag snällt och packade in djuren i mina medhavda lådor. Civilkuragestatusen är inte så stor men...
... de höns jag "räddade" får detta: en ypperlig tillvaro. Ja, tills räven slår till, vill säga. Men nu har jag ju Buckliga Bengan (hönsgårdstaket) i färdigt skick och kommer alltid att stänga in hönsen när jag inte är hemma.
På hemvägen åkte jag genom Stockholm vid 23-tiden. Och då är E4:an AVSTÄNGD, inte pga av olycka utan ska vara så på nätterna sommaren igenom för vägarbete...
Sen följde en tämligen förvirrad stadstur där en dödstrött schnauzerstugematte försökte följa de fåtaliga omledningsskyltarna samtidigt som gps-Ingrid gastade sig hes. Färden inkluderade en sväng nerför en backe som jag uppenbarligen inte skulle ha valt och plötsligt började jättegrindar röra sig mot bilen. Jag var tvungen att tvärnita och snabbt lägga i backen för att inte bli mosad. Undrar vad som hänt om jag hunnit igenom grindarna och de sen stängts?
Hem kom jag till slut och idag känns det verkligen som dagen efter. Men vädret är fint och nu ska vi åka och bada. Bums!
Låtsas som om det regnar...| 2009-07-07|
...kan man ju göra idag. Dvs inte bry sig om det ett dugg. Att det kommit minst en meter (nåja, jag har ingen regnmätare, så jag liksom bara höftar lite efter vad det verkar ha trillat ;o)) gör inte så mycket om man ignorerar det. Följdaktligen åkte vi till Trojas sjö och badade. Varmt och gott var det i vattnet och lite häftigt att se regnpelarna störta ner i vattnet så att djupa kratrar bildades. Hundarna nöjde sig med vattenfallet från ovan och någon skillnad på badvåt hund och regndränkt märks inte det minsta.
Sängens vattenupptagningsförmåga är densamma, vilket som.
Idag är det förresten på dagen 7 år sedan liten valpembla flyttade till Schnauzerstugan. En riktig smultronsommar var det.
Regnigt och skönt| 2009-07-07|
Dagarna går och semesterns andra vecka är redan inne på dag två. Jag som använder tv:n som en slags installationspryl, vars svarta (och dammiga) skärm avspeglar det lilla vardagsrummets malätna soffa, trycker väl på on-knappen ikväll, för nästa Midsomer-avsnitt. Såg just i tidningen att jag missat måndagarnas italienska Montalbano - den brukar jag tycka om. Nåja, en sista chans nästa måndag.
Regnet som just nu blöter ner tvätten därute behövs och inget gnäll över det. Sol och bad har jag fått hur mycket som helst ändå. Stolt är jag att jag trots hettan som varit ändå fått en hel del gjort härhemma, genom tidiga morgnar. Andra somrar har jag bara varit utslagen och sen känt missnöje över en förspilld dag.
Just hemkommen efter ett par dagars utflykt är det däremot helt ok att ta det extralugnt. Eftermiddagen lovar sol efter regn och då ska hundturen bli lång. Nu har jag här två snarkande pälsmonster som på inga villkor tycker att sängen behöver överges.
Henrietta-på-jobbet ringde nyss och meddelade läget där. Allt var ok, det händer det ena och andra, men inget som kräver insats av sommarlediga. Henrietta har koll och det känns skönt.
Återigen måste jag tjata lite över min lycka över rätt jobb - tänker det så ofta när jag ser den ena eller andra jobbvarianten att DET skulle jag inte vilja... t ex lägga nytt flistak på kyrkan i 30 grader i skuggan (undrar vad det var i gassande sol mot svart tjärflis), stå i klädaffär och vika tyg dagarna i ända (till saken hör att jag inte kan vika kläder alls - knöla in i skåpet är min metod..., sitta inne i lysrörsbelysning och analysera prover, stå ute på torg och ljuga om politik, ha panik över artiklars deadline, producera ångestladdade författaralster efter bokförlagets restriktioner.... nä, tacka vet jag Spånga. Visserligen är det ett ställe lite likt plattform 9 3/4 och Harry Potters Hogwart´s. (Ni skulle ha sett Carro försöka dunsa in i pelaren mellan terrarierummet och fågelavdelningen ett par dagar innan semestern...!).
Allt är så bra som det kan vara och rävhonan har två ungar - den ena var vinglig för några dagar sedan, vet inte om det var hettan eller något annat, hoppas få se dem snart igen och då i bättre form, och jag har fått se hela familjen vildsvin, där en av kultingarna var en pelle, hälften så stor som sina syskon, jag har hört pärlugglan ropa och så har jag tryckt i avmaskningspiller i Katten Kroköra, som börjat se väldigt sliten ut.
Och på förekommen anledning: lämna inte hunden i sommarsoliga bilen!!!
Till minne av Troja| 2009-07-03|
En bild från Trojas sista sommar, 2006. Finast Hund af Flera Raser i hela världen.
Redan halv sex var vi vid Trojas egen sjö och viloplats. Stilla, alldeles kav lugnt var det, och vid Måsstenen framför tvillingbjörkarna satt vi länge, hundarna och jag och bara var. Nåja, lite slagsmål med myggen blev det också... och tystnaden förstärktes av sävsångarens intensiva malande borta i viken. Mot morgonhimlen fladdrade en ensam nattfjäril på nästan genomskinliga vingar. Det var fint.
På badplatsen hade någon roat sig med att slita bort badstegen från bryggan och jag bara undrar - varför?
Buckliga Bengan| 2009-07-03|
Så till Buckliga Bengan. Det är hönsgårdsnättaket som heter så. Men det är ett temporärt arbetsnamn och nätet kommer att se bättre ut när längderna har najats ihop färdigt. Det vilar på två längder ståltrådsvajer och kommer att vara mycket stadigare än rutsystemet av trä som var förut. Det är bara det att det är så tråkigt att "sy"...
Nu när jag är hemma, så springer de runt här i trädgården, tuppen och hans höna (som ska bli fler inom kort). Men så fort jag åker iväg, stängs de in, basta. De tycker att det är rätt ok också. Jag har lagt in flera skottkärror fulla med ihopräfsat gräs och då är tupphönelyckan gjord.
Har man svårt för att vakna på morgnarna, är det bara att skaffa en sån här väckarklocka.
Jag har inte så svårt för att komma upp, fast i morse blev det inte förrän klockan fem. Morden i Midsomer (som verkligen hade kunnat undvaras) krävde lite tribut. Det är mycket mord nu i och runt Schnauzerstugan. I bokform repris på Nessers van Veeteren, den ena efter den andra och dessutom sommarnostalgin "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" - den slinker med någon gång vart tredje år eller så. I mp3-form Guillous senaste "Men inte om det gällde din dotter" (som skiva i bilen - och den blir bra efter ungefär hälften, fram till dess predikar han så oerhört omständligt och pekpinnigt, den gode Jan) och sen har jag kommit underfund med att gps:ens mp3 också är helt ok, särskilt med en auxsladd så att ljudet går ut i bilhögtalarna. I den har jag på minneskortet dag-för dag-avsnitt av Mons Kallentofts "Midvinterblod", som går som följetong på radio Uppland. Den är föregångaren till "Sommardöden" och byggd på samma tema, där de mördade ger sin syn på saken genom att bli till lyssnaren förmedlande andeväsen. Samma grepp i båda böcker (och jag tror även i den tredje, hörde jag något om på radio) vilket jag tycker är rätt enkelspårigt. Den första beskriver den kallaste vintern i mannaminne och givetvis är det då den varmaste sommaren i samma minne i nästa bok.
På minneskortet till gps:en laddar jag också ner en del från P1:s Sommarprogram. Programmet fyller visst 50 år i år och det firar de bland annat genom att lägga ut en massa program från även tidigare år. Det är en stor fördel att lyssna så. Av upphovsrättskäl slipper man musiken (endast en liten snutt är med) och sen är det ju bara att välja och vraka - en del har faktiskt ett och annat bra att komma med, är underhållande eller intressanta av någon annan anledning.
Pionerna blommar fint i ett hav av gräs. Det regniga vädret som föregick den här ökenhettan, fick allt att växa till djungelartade proportioner.
Lite allteftersom, råds bot på det.
I år har jag en massa blommor i krukor och därför återinvigdes pumphusets tappställe. Kranen i stallet frös i vintras, trots avstängning, och det blev jobbigt att fylla kannorna i köket...
Nu kanske liten Gullkia rent av kan få sig en sommardusch.
Så här ser det ut vid Trojas sjö sen ett par dagar tillbaka. Tyvärr är det många som misshandlar badplatsen på kvällar och nätter. Undrar hur det är "bevakat"?
Till min stora häpnad och glada förvåning, fanns dock även denna skylt och de gamla förbudskyltarna var nertagna. Underligt val av symbol,tycker jag väl kanske...
Den fina portalen ner till badet. Fast det står ju fel namn på sjön, förstås... ;o)
Det rödpälsade stjärnögat, apropå det, har i övermorgon fattats i tre år.
Hon hade gärna lagt sig ute mitt i gassande solen, sån var hon. Vi andra badar och fixar långa skogsturen före klockan 8 och i morse hittade vi en ny fin skogsstig, med några jättevattenhål för hundarna - det räckte gott till bad igen för dem. En timme i skogen fick räcka, den disiga morgonen slog sen upp solögonen med full kraft, men glömde att andas lite - det är otroligt kvavt ute. Men efter lite Buckliga Bengan, lite simmande och en massa smultron på tillbakavägen från skogen känns dagen rätt bra i hamn ändå - läsa deckare och vara lat blir helt perfekt.
Kolsyra* och avgrundsstank| 2009-06-30|
Efter lite morgonjobb i trädgården igår före klockan sju, åkte vi till Anksjön och kollade svanläget. Tomt. Eller i alla fall såg det så ut. Jag kan bara hoppas att hon fanns där i vassen med sina sjulingar. De duktiga fiskarna hade minsann fått napp också, såg jag: ett stort drag hängde och glittrade i ett sävstrå nära klippan. Vilken storfångst! De tyckte nog också att det såg vackert ut, eftersom de inte bekymrat sig om att plocka ner det. I stället blev det jag som fick simma in bland vassen och haka av det - fyra stora hullingar - och sätta ner fötterna i den läskiga dyn.
Värmen tog i och det blev över trettio grader - tänkte att Gräsö kunde bli ett utflyktsmål. Det brukar vara svalare där på klipporna i havsbrisen. På vägen ordnade jag ytterligare en rulle nät till hönsgårdstaket - den förra tiometersrullen visade sig vara... 5,6 meter lång. De är så bra där på Granngården i Alunda och givetvis fick jag en till utan kostnad, särskilt som jag sa att jag hette Sverker och kom från PLUS.
Med Gräsö blev det som det blev. Det var för det första inte ett dugg svalare, tvärtom glödde klipporna och vattnet var mycket stilla. För det andra så hittade Ankan mumsiga människolämningar i skogsremsan mellan vägen och vattnet - återigen en nödig rumpskalle som inte orkat täcka över...
Jag trodde först att Ankan bara var blöt och hann faktiskt få ett underbart havspremiärdopp i det gnistrande klara och syrerika vattnet.
Så hälsade Ankan lika lättad och glad som vanligt, när jag kom upp och jag trodde jag skulle ramla tillbaka i sjön av stanken.
Jag övervägde alternativen - att åka sju mil i bil med bajshund, med en del tid stillastående i varm kö till färjan, eller - oh, lika motbjudande tanke - ta ner henne i vattnet och försöka gnugga av det värsta. Medan pesten och koleran drabbade samman, fick hundarna leta godis i en strandsvacka. Allt som liksom står upp på pälsen hos Ankan är klet....
Koleran (eller om det var pesten) vann och jag hittade ett ställe där jag kunde gå i till knäna med henne och sen vidtog ett sköljande och gnuggande och att hon inte är skallig över hela sig nu är ett under. Vet inte om det var bräckvattnet, men det mesta gick bort, faktiskt och sedan blev det hemfärd till liten Schnauzerstuga som dallrade i hettan. Därpå hunddusch gånger två - Embla hade ju suttit bredvid Den Makalöst Vidriga och så var den dagen i hamn efter en rätt mördande sejour med gräsklipparen.
Undrar redan så vilka spänningsmoment dagen idag kommer att innehålla?
*Med rubriken "kolsyra" menar jag att det känns precis så i vattnet vid Gräsö, som att bada i Ramlösa eller nåt och så tänkte jag berätta om hur jag öppnade en 1,5 liters Loka i bilen och vad som hände då... fast jag glömde att berätta det........
Bränns gör det här!| 2009-06-29|
Eftersom "lagom" inte existerar, vädermässigt, alltså, så sitter jag här vid femtiden på morgonen, trots att det är den första egentliga semesterdagen... Redan vid fyra var vi ute, hundarna och jag, och idag har jag tänkt mig, efter några muggar starkt kaffe till, att jag ska ut och fixa lite i trädgården. Den nära trettiogradiga värmen de tidigare dagarna har inte varit särskilt motiverande för slitigt trädgårdarbete...
Trots detta packade jag in mig i jacka, byxor, stövlar och gummihandskar i gårkväll och rev bort nässlor runt utsidan av hönsgården. Det finns en del, särskilt som här ju huserade en travhäst före oss. Att få fast nätet på taket till hönsgården utifrån i ett hav av nässlor är lite väl fakirbetonat. Man kan dra nytta av nässlorna - binda i knippen och hänga på tork på loftet - det ska vara mumma för hönsen, sägs det. Jo, jo - jag har provat för flera år sedan. Urk, sa hönor och tupp och så fick jag släpa bort allt till nästa sommar ändå.
Igår morse var det minsann inte ledigt i någon av de två större sjöarna jag brukar välja, så det blev lilla Anksjön igen och väl framme blev morgondoppet så ljuvligt skönt från den solbelysta lilla klippan - väl värt den lite besvärligare stigen genom skogen. Svanhonan simmade därute med sin långa svans av gässlingar och allt var otroligt stilla. Men på eftermiddagen då... jag blir så ledsen och arg och besviken och flyförbannad över hur somliga fötts med rumpa där skallen ska sitta: vi kom dit vid sextiden och där stod en bil - jag kände igen den, ibland fiskar de från roddbåt därute.
Men idag hörde jag redan när jag gick ur bilen hur svanhonan ropade och ropade och ropade, oupphörligen. Jag tog hundarna i koppel och gick skogstigen fram för att se vad som stod på. När jag skymtade sjön såg jag hur hon var ensam på fel sida och som sagt gastade värre än mistlurar. Då och då lyfte hon och kretsade över sjön, fortfarande ropande. Och varför då? Jo, för att de dumma fiskarna satt i sin båt preciiiis i den ände där hon håller till och där de vettskrämda sju gässlingarna måste ha gömt sig i vassen.
Jag fattar mig inte på sånt folk - de måste ha insett att de var fel ute, men nej, då - de satt där med sina metspön och verkade helt oberörda. Kanhända de till och med tyckte att det lät trevligt med de trumpetande "vildmarksropen", vem vet. Mina hundar fick inte ens doppa näsan i vattnet, utan vi vände tillbaka och något kvällsbad blev det inte. När vi åker dit idag - måste kolla att mor och barn hittat varandra igen - vet jag att vi inte stör, hon är van vid att vi är där på klippan en stund och hundarna bryr sig inte om henne heller. Aldrig har hon satt igång att varna eller tagit till flykten, trots att även hon brukar gå upp på den klippan emellanåt. För det ändamålet har jag tagit med en liten spade och skyffel, för direkt rumsrena är de inte, fåglarna...
Polkagrissjön| 2009-06-27|
Helt otroligt. Jag har semester. Den är här, ledigheten! Fem veckor, oj! Det är nog bra. Samtidigt saknar jag redan Spånga lite grand. Åh, det är väl en förmån om någon, att jobbet är så mycket värt! På lönespecifikationen syns inte detta ett dugg. Semesterersättningen kom inte med junilönen och den lilla löneförhöjningen vi fick känns väldigt substanslös...
Jag vill i alla fall ge en eloge till mina kollegor - helt underbara människor, var och en på sitt sätt. Vi är en bra grupp och vi trivs.
Som det är nu ser jag fram emot hösten och allt som händer då.
Idag, fredag, hade jag Spångabloggen att ta itu med, men jag grundade med ett bad i Trojas sjö och sen en bamsetur i skogen. Det gick trögt med spångabloggen sen, särskilt som programmet misshandlade mina bilder. I morgon har jag lite kvar att göra, som annonser och bildmaterial tilll en lärarkollega - SEN är det verkligen ledigt!
Anksjön på kvällen - åh helt magisk. Inte ett ljud från omgivande bullervärld, bara fåglar och rassel i ormbunkarna...
Ser bara en sångsvan och hennes minst sex ungar...
Så blev det "i morgon". Resterande skoljobb är färdigt och givetvis började dagen med Trojas sjö. Att inte fler upptäckt det ljuvliga med ett tidigt morgondopp är bara att förundras över och samtidigt vara tacksam för - att ha en sjö helt för sig själv smäller rätt högt.
Bilden härovanför föreställer däremot kvällsturen till Anksjön och en av de två små broar man passerar på vägen dit. Den har sjunkit ihop en hel del och kan kännas läskigt hal att passera vintertid.
Tadaa! Framme! Den ökända badhytten står där så snällt och väntar...
Idag lördag fick kameran följa med och på very much långt håll ser jag i linsen att det är sju ungar. Svanhonan är ensam - stackars hon - undrar hur hon förlorade sin herre och man?
Den vackraste av alla ankor njuter av tillvaron.
Ikväll funderade Embla både en eller två gånger om hon skulle hämta den där förbaskade pinnen...
Men tävlingslusten fick ut henne. Som vanligt fungerar svansen som en propeller.
Sisådär. Fast ikväll räckte det med en omgång. De båda hundkräken är i efterlöp och genom det precis så anti allt som man kan förvänta sig.
Men säven blommar vackert, liksom så mycket annat och redan har de rosa klockorna av linnéan broderat sig fram över de mossiga stenarna. I morse kom en rävunge nyfiket fram när jag satt på trappen, tornseglarna far efter mygg (var är de? - har inte sett många) och jag säger bara det: jag bor i ett drömland, ett paradis och nog sjutton är 10 mil till jobbet värt det!
Oj, jag glömde. Polkagrissjön... det alternativa namnet pga av de
underbara stråk av isvatten som möter en under simturen...
Bildlöst bludder| 2009-06-23|
Idag blir det tvärtom - text och inga bilder. Förr, när jag på sin höjd scannade in bilder då och då i Vicken Embla!, kändes orden viktigare. Numera har jag inte så mycket att säga och ibland låter jag enbart bilderna tala. Ibland bättre bilder, oftast inte, men berättar gör de i alla fall - för mig. Och lite har jag nog tjatat om detta innan, hemsidan är endast till för just det, att berätta om det som just fångat mitt intresse - i bilder eller i ord, sak samma - en slags rekapitulering av livet där de djupa sidorna faktiskt inte behöver frontas. De är privata, personliga och etsas in så bra ändå. De vardagliga ögonblicken, däremot, är lätta att glömma men har också sin stora del i det hela alltet som omfattar livet, alltifrån pelargoner till minnen av en sjusärdeles Hund af Flera Raser.
Bortsett från detta, så är jag kanhända lite trött. Måndagen och tisdagen på Spånga hörde kanske inte till höjdpunkterna i det jobb jag värderar till 9,99 på den tiogradiga skalan.
Som vi har slitit och jobbat och stretat - allt inför ett celebert besök på Spånga. Nå, nu är det över och eftermiddagsbelöningen blev ett slags dvalliknande tillstånd där jag och vår iller Timon frenetiskt rensade en kryddrabatt... fast han, illern, var rätt euforisk över det!
Kvällsbelöning blev det också, både igår och idag - en simtur i Anksjön. Denna egendomliga lilla sjö med sitt varma vatten varvat med iskalla stråk - hela sommaren lång.
Och nu tog den tillfälliga pladdernojan tvärt slut.
Sommarsöndag| 2009-06-21|
Den var knepig, den här förpurkade guldbaggen.
"Posera? Glöm det..."
Fin sommarsöndag. Men ingen gullhöna dök upp.
Lite senare| 2009-07-22|
Midsommar| 2009-06-20|
Grillen är igång på Hästridarstället och det blev jättegott, både gris och lamm. Åt gjorde vi inne. Det var svensk midsommar.
Hittekatten Tisslan. Efter henne fick Spånga-Tisslan sitt namn.
Det har ju regnat en del... och hagarna befolkas just nu inte av hästar, utan av midsimmarmåsar.
