|
Och nu så vill jag sjunga att sommaren är skön | 2008-06-29 |
Sommaren är så otroligt underbar! Semestern har just börjat och många veckor ligger bara och väntar på att upplevas.
Nu är den som allra mest perfekt. Solen skiner på mättad grönska. Regnet som kommer emellanåt friskar upp luften, sköljer dammet av blommorna i vägrenen och fyller på nytt vatten i varenda skogpöl.
Två strimlöss passar på att tillverka nya små strimlöss. Vi har just återvänt från en badtur vid Trojas sjö. Det var 20 grader varmt, sol, söndag, mitt på dagen och inte en levande människosjäl på badplatsen. Varför? Jag förstår inte!
Kanske för att det ser ut så här emellanåt? Väljer man då bort det somrigaste av allt, härliga bad, i stället för att fånga ögonblicken?
Om inte regnskurarna kom, skulle de soliga stunderna inte vara hälften så hänförande. Jag tycker att just detta blandväder är den perfekta svenska sommaren. Ihållande torka, däremot, dag ut och dag in, det som i väderrapporterna uttrycks som: "det blir en fin dag i morgon också", den vädertyp där allt bränns torrt och livlöst, är beklämmande. Hundturerna får vänta till sen kväll och inte ens då orkar de pälsklädda med mycket annat än bad i sjöar som blir oljigt algbelagda av hettan. Likaså ihållande regn dagarna i ända, i flera veckor. Allt blir dränkt, daggmaskarna översvämmar vägarna, huset känns lika blött inne som ute och hundarna torkar aldrig.
Men som nu, med soliga regnskurar, är allt som mesta bäst.
Den brunfläckiga pärlemorfjärilen illustrerar ganska bra vad jag menar. Som en av få fjärilar är den lika vacker på undersidan som på ovansidan. Fast på helt olika sätt. Båda sätt är bäst!
Nu, just nu, tittar solen fram igen, efter en rejäl regnskur. Marken ångar av kvardröjande värme - härliga sommar! "Hundarna mina, ska vi åka och bada?"
Midsommardag | 2008-06-21 |
I natt är det årets kortaste natt. Tur att det inte vänder tvärt sen! Hundarna bligar över...
... Florarna, det stora myrområdet i Uppland.
Den starka hettan och torkan har fått den mesta blomningen att försvinna, men en och annan nyckel finns att hitta.
Den fuktiga marken är skön att rulla runt på.
Den långa spången svajar lätt och Ankan travar på bredbent för att hålla balansen.
Kråkklövern är vackrare än sitt namn.
Pyrolan är nästan överblommad.
Vi gick inte runt idag, utan vek av mot Kolarkojan istället. Den är bevarad och hålls i ordning sedan kolmilornas tid. En kolbotten ligger precis bredvid.
Därinne finns det två väggfasta träbritsar och ett litet bord. I flaskan fanns inget att dränka sina sorger med, tyvärr.
En stor eldstad som också släpper in mycket luft i kojan. Den känns inte alls särskilt fuktig och kall. Man får sova över där om man vill. Tror inte jag vill.
Ved finns det alltid också. Men hundarna tittar intresserat bortåt stigen. Andra människor på inmarsch. Vid en kolmila ska man vara själv. Vi dyker in i skogen och går hem.
Midsommar | 2008-06-20 |
Trevlig midsommar önskas alla.
Efter jobbet | 2008-06-17 |
På eftermiddagarna börjar åskmolnen att torna upp sig och lagom när jag åker hem blir det tätt mellan skurarna. De kyler ner också rätt rejält - det skiljer flera grader inom bara några minuter. Då kräver det lite självövervinnelse ibland att åka och bada, att jag ska bada alltså.
Men även om molnen hängde svarta över Schnauzerstugan, lyste det blått bortöver Trojas sjö.
Vilken tur att vi åkte dit! Bilden på-långt-håll visar storlommen med en unge! Storlommen är mycket lättstörd, framförallt av motorbåtstrafik och får sällan fram några telningar. Trojas sjö har förbud mot motortrafik och paret ser jag varje år, men aldrig tidigare har jag fått se någon älling.
Torkan som var tidigare har gjort det svårt för många - alla humlor t ex är pyttesmå.
Ankan är inte pytteliten alls och röjer runt efter badet med sin bästa vän. Det var en upplevelse av rang, denna kväll vid sjön. De kraftiga skurarna hade fått marken att ånga, solens mjuka kvällssken värmde underbart och vi stannade där länge, länge.
Åh, Anksjön! | 2008-06-08 |
Ankans egen lilla pöl, som jag tycker om den! Här är det härligt att bada och vi är alltid för oss själva. Ibland finns en eka ute på sjön, men de som fiskar har båtarna på andra sidan, vid en brygga mitt emot vår lilla klipphäll.
Bakom badklippan höjer sig hällskogen, lingonskogen, tjäderskogen, lavskogen.
Badhytten är av typen de luxe med öppen planlösning och bra luftkonditionering. Klädkrokar finns det gott om!
Blängsylta, som Flisa-länken kallar denna min...
Men att bärga en skatt i fred från ett virvlande ankoväder, kräver koncentration.
Hups! Särskilt om hällen är hal...
Oftast ser det ut så här istället. Ankan står still, med benen lättjefullt i kors och bara håller. Embla sliter som ett djur, men kommer inte ur fläcken.
Ute i vattnet hinner Ankan oftast först. Såna gånger gör Embla något lustigt:
Hon simmar undan en sväng och plockar upp något annat. I det här fallet ett näckrosblad...
ibland är de samstämda - vräker sig ut i perfekt timing.
Får bra tag på pinnen båda två.
Ankan är inte lika stark ute i vattnet, så kampen är jämnare.
Men det slutar så här: Ankan bogserar helt enkelt in Embla på land.
Hela vägen. Embla hänger fast som en kardborre.
Vid stenen får Embla ett bättre grepp, Ankan tappar strax pinnen och...
... den är Emblas alldeles egen!
Då ser världens avundsjukaste anka ut så här!
Och så här! :o)
Matte förbarmar sig och en ny gren åker i vattnet. Fast Ankan kan vara lite långsint tjurig. Hon hämtar den, sen får det vara. Så det så.
Studentfirande på Hästridarstället. | 2008-06-06 |
För länge sedan traskade jag och Dessan med hela gänget beaglar uppför Kronåsen i Uppsala. Rätt vad det var kunde jag inte låta bli att kommentera Dessans blonda hårfärg: "Den har mörknat. Hm. Är du gravid?" Jag kommer nog aldrig att glömma hur häpen hon blev - hon hade precis fått reda på det själv. :o)
Tobbe ramlade ut några månader senare och har nog alltid varit lika gladlynt som han ser ut på studentskylten.
Lite större nu och otroligt snäll och hjälpsam också och duktig med det mesta.
Huvudskrovmålet bestod av helgrillad gris. De tre i hagen bredvid är nu bara två. Jag som inte tycker om griskött alls, dvs det man köper i affären eller får på restaurang, skulle kunna sätta i mig en hel gris härute alldeles själv. Suveränt otroligt gott. Ozzy är en extra mycket lycklig hund denna dag!
Flickvännen Ida hade stått och bakat flera sorters bröd i värmen och gjort tre olika cheesecakes, en med kaffe och mintchoklad, en med blåbär och en med polkagris(!). Sagolikt goda och precis rätt efter köttet.
Helvegetetarian är däremot Hanna. Hanna som blev en Hampus och kommer från Spånga. Hon som blev en han har nyss agerat mor. En flock kycklingar från Hästridarställets kläckningsmaskin blev hans skyddslingar!
Folk välde in så där i omgångar. Jag passade på att åka innan bilen blev inparkerad. Några km längre neråt vägen från Hästridastället finns en "hemlig" sjö, Skogvaktarens sjö, kallas den. Dit gick jag och hundarna, tyvärr utan kamera. Det var så fint bland blommande skvattram och tallmossar och ett av de alltmer sällsynta hålträden innehöll en gapande familj hackspettsungar. :o) Hundarna tyckte att det var mycket spännande med det nya stället och när sjön plötsligt bara låg där som ett glittrande smycke, var de inte sena att hoppa i. Jag hade också hoppats att få bada, men där var sankt och av hundtassarnas kulör såg jag att jag nog inte ville det ändå!
Det bidde en tumme. | 2008-06-06 |
Det var EFIT-dag igår och för en gångs skull tänkte jag vara med igen. Det började bra med sedvanlig frukostbild på något: här Tissel som belåtet slickar sig om munnen.
Strax dags att åka. Ska jag eller ska jag inte ta med baddräkten i bilen? Den är fortfarande blöt efter simtuen i Anksjön kvällen innan. Den får hänga kvar.
Inte en timme har gått, men en minut. Hundarna är instuvade liksom två kassar gräs och maskrosblad till spångadjuren.
Dagen innan hade vi planterat växter i Victoriabassängen. Dvs Malin hade. För andra gången offrade hon sig och simmade runt där i akvariet. Vi andra servade med sand, jord och växter. Jag sprang mest och hämtade saker, Annie fäste bottenväxter på små stenar med hjälp av fiskelina. Alldeles för pilligt för mig som avskyr knåp och pyssel. Akvariet hann inte fyllas upp innan vi gick hem dagen innan och nu satt vi där såg vattnet forsa på och åt frukost i den skönt svala Victoriasalen - stor skillnad mot vårt kokheta kontor. Athena poserar så gärna så.
Annie tyckte att det var snyggare att dra upp fästingörthalsbandet så här, så dröglappen hölls på på plats. Nja... fast Athena är alltid vacker. Hon skulle göra sig fint som bronsstaty.
Japp - och det blev vad det blev med det Efitet! Dagen rann undan och inte en bild blev tagen innan vi hälsades av katter och höns härhemma igen. Så jag gav upp.
Ett försök att rädda Nationaldagsgrytan som lovar att koka torr i sommarhettan: tidigt morgondopp i Trojas sjö. Jag simmade länge medan hundarna vackert fick vänta i bilen - själva badstranden får inte hundar vara på och det brukar jag respektera sommartid. Men sen blev det deras tur längs stigen med sjön. Mycket att lukta på - här har varit många sen i tisdags, då vi var här sist.
Tjocka feta tallar med tillhörande skogstroll.
Avsvalkade hundar har väldigt kul den närmaste timmen.
T-bryggan lite längre bort lutar så här. När den är blöt bör man låta kameran stanna på land!
Typisk schnauzerpose.
Bajs! Minkspillning tror jag. Tyvärr. Det håller hus en sån här och den bor i ett begagnat gryt och allt, men håller mest till i strandkanten och under upp- och nervända båtar. Hundarna får explosionsartade utbrott av glädje när de får vittringen av djuret i näsan.
Nästa sorgebarn, en fiskelina ihoptrasslad till storleken barnhuvud sitter på en gren. Någon har säkert tänkt slänga den men glömt. Vi sköter den delen. Nästan varje gång hittar jag och rullar ihop sån här tråd. Den ställer till en massa elände, varför ska det vara så svårt att ta med sig hem det man släpat dit?
Tycker om tallarna här!
Solen börjar komma fram till bryggan och snart stranden. Dags att åka, snart kommer varje kvadratcentimeter vara packad av folk. Själv ska jag på studentexamensfirande på Hästridarstället.
