|
Jälla
| 2007-07-21 |
Det var ett tag sen vi var på Jälla och sen sist har de smällt upp en telefonmast i snygg (hm) silhuett bakom huvudbyggnadens lilla klocktorn.
Det är grönt och frodigt. I denna del av Uppland har det varit en väldigt perfekt sommar, mycket sol, tillräckligt med regn och väldigt få fuldagar av antingen heldagsregn eller kvävande värme. Hällregn och översvämningar som i södra Sverige har inte synts till och inte heller har det varit knastertorka som i vissa delar norrut.
Bättre än bäst har sommaren varit hittills, tycker Skägg, Ägg och matte.
I Jälla fick de två varsitt skogsspår och tiden däremellan var vi i hagen och tränade lite på skuggsidan. Och däremellan DET, så fick de busa på och gjorde det med den äran.
Ibland går det rätt hårt till och Ankan är den som mest råkar ut för blessyrer. Nu senast här under ögat. Hon ser inte direkt sorgsen ut för det.
Embla har ingen aaaning om vad jag talar om....
Hon, den mjukaste och goaste av schnauzervärldens skägg, tar bara i så mycket som behövs för att en anka ska veta sin plats. Just det.
Under tiden ryker ankfjädrar över hela planen. Ankan fäller. Och inte måttligt heller. Ibland funderar matte på om hon skulle omvärdera sin idé att alltid bära svarta t-shirts?
Det var varmt, så före spåren, under och lite däremellan, blev det dopp i Jällas söta lilla ankdamm.
Spåren gick bra, även om Embla egentligen behöver lite längre sträckor. Hon är mycket ivrig och är spåren för korta hinner hon inte varva ner riktigt innan hon kommit till slutet. Men alla pinnar plockades utan problem och hon älskar denna aktivitet över allt annat. Ankan å sin sida är också duktig. Hon stegar målmedvetet på, vet precis att det gäller att hitta de där larviga pinnarna, som hon markerar tydligt genom att ta i munnen, men inte alltid lämnar fram - och sen blev hennes lycka stor när det i stället för en fånig slutpinne låg en skojig pipmus i andra änden.
Jag uppfattar Ankan som ganska spårsäker, men en aning nonchalant. Trots att hon sällan missar upptag eller spårvindlingar, så visar hon inte samma oerhörda glädje där som Embla. Men hon är samtidigt duktigare, eftersom hon inte tenderar till att slarva pga av iver.
Sol, smultron och benen fulla av spring
| 2007-06-26 |
Krukor, pelargoner och kutterspån är inhandlat, men Lundafältet blev det inget med - där höll nån på med sin motorcykel. Lika bra det, för det var gassande hett och hade säkert inte svalkat så mycket där över asfalten, precis.
I stället blev det en av alla de många skogsvägarna som finns att välja på. Hett här också och som alla åsktunga dagar även bromsar som surrade kring en och ville ta stora mumsiga bitar...
Embla poserade högst ogärna, som vanligt.
Smultronen har kommit igång ordentligt och det finns massor.
Sen var det en helt annan sak att komma åt att äta. Både Embla och Ankan plockar mer än gärna åt sig och Ankan klafsar sönder fem gånger så många som hon nafsar i sig.
Ängs-klockig sommardag - men nu börjar åskan göra sig gällande. Gråa moln tornar upp sig och bonden, som i flera timmar stått i krok och rensat fruns grönsaksland mitt i brännande solgass, kanske får lite svalka.
Och jag, jag har ett hönshus att ta hand om. Och ikväll börjar "Morden i Midsomer". SOMMAR!!!
Semester
| 2007-06-25 |
Det blir väldigt konstiga färger med mobilkameran... men den var den enda som följde med under förmiddagsturen med hundarna. Och jag MÅSTE föreviga att solen faktiskt kom fram, himlen blev klarblå och molnen var precis så vita och ulltottiga som de ska vara en äkta sommardag.
Ankan njöt och rullade sig. Embla vet att om sitter tätt, tätt intill sin matte, då går det inte att knäppa kort - smart är man om man är en schnauzer. :o)
Bakom stugan, efter hygget finns gallrad tallskog över nästan hedartad hällterräng med ljung, kråkris och lingon. Fin spårskog är det och den är inte så pjåkig överhuvdtaget. Önskar att den kunde sparas så här, men snart åker nog resten av också, tyvärr.
Allt regnande har medfört att finns många härliga pölar för hundarna att svalka sig i och dricka ur - allt känns mycket lättare därute då. Flängankan blir fort törstig och Embla skulle också kunna torrlägga en hel sjö emellanåt.
Midsommardag
| 2007-06-24 |
Mmmmm... igår blev det midsommarmat på Hästridarstället. En massa gott - bordet är inte fyllt än med allt som proppades dit. Blixtbatterierna tog olämpligt slut precis... men allt smakade ... åhh!!
Ozzy plockade fram sitt charmiga underbett i stark förhoppning om att hans korta små ben snabbt skulle växa ut till storlek av granngårdens irländska varghund Gårdvars dimensioner. Man når ju så mycket bättre då! Fast, nä... han tigger inte, Ozzy. Han vet att han får komma upp i soffan när det ätits klart. Hans åsikt om NÄR den tidpunkten inträffar - när alla är klara enligt honom, alltså - sammanfaller dock inte alltid exakt med värdfolkets. :o)
Nya griseknoar är hämtade och Grishagen är utbyggd.
En större och tre små har just slurpat i sig sin kvällsmat.
Det var gott!
Jag hade fått veta att det fanns en ny bil, en mercedes, på gården. Såg ingenting utom gamla Beda här - trodde jag. Klart misstag - det var just den bilen som var utbytt mot en sprillans ny. Så kan det gå när man är helt inställd på en personbil... Men den här bilen är jättefin, 07:a med fyra säten i förarhytten och mycket större än Beda. Bedas regnr "BDA" blev så självklart Beda. De här bokstäverna leder dock genast tankarna nån helt annanstans. Hupp! ;o) De får väl kalla henne för Cabben istället (jag gick nämligen till och med runt åbäket för att se om den lilla mercan stod gömd bakom.... :oP
Efter den goda maten gick vi en långtur i skogen. Regnet hängde i luften, så kameran följde inte med. Och det var synd för jag hade nog gärna fått en bild på Ankan när hon hittat sig ett dydike. En sån chokladdoppad marsipankyckling har hon aldrig varit förut - totalt kolsvart upp på halva kroppen. Som tur var kom vi mot slutet av stigen fram till en skogstjärn och ankuschlingen kunde simma sig ren igen. Det gick förresten jättebra med de tre hundarna därute. Ozzy hade talat om för Ankan redan när hon var valp var skåpet skulle stå och hon gick inte ens i närheten!
Efter kaffe och en jättegod cheesecake var den trevliga kvällen slut och när jag åkte hem såg jag granngårdens folk på promenad med deras stora Gårdvar också - jättehunden som börjar darra av skräck när lilla, lilla Ozzy så mycket som tittar åt hans håll!
Midsommarfräs
| 2007-06-23 |
Och varför ser Tissel så missnöjd ut?
Fräser surt, midsommardagen till trots. Är det för att regnet hänger i luften?
Nix. Orsaken fjädrar upp sig här.
Tuppar är skräp. Stjäl ens mat och klampar på utan hänsyn till känsligt kattasinne. Bara att dra, med andra ord.
Sommaren är igång...
| 2007-06-19 |
... och på torsdag börjar semestern. Kameran har legat som fasklistrad i ryggsäcken - inga nya bilder har det blivit. Expobilderna och andra Spångabilder får vara, de blev inte som jag tänkt. Så... vad blev kvar: en suddig frontbild på en skuttanka och en skarp huvudbild på den vackraste hängläppen jag vet. Pussgurkan min!
Mona-Stina (www.hamosti.com) inspirerar med att ta fina närbilder med sitt makroobjektiv. Själv har jag inget sånt, men blir frestad att skaffa ett som passar till min kamera. Jag behöver lite omväxling från badande hundar, röjande hundar och hundar och hundar. Liksom. Får se... kanske jag skaffar ett, skattepengarna trillade snällt in i början på juni så det kan tänkas, kanske, kanske, kanske...
Troja spökar mycket i mig för närvarande - snart har ett år gått sen hon blev änglahund - och jag känner mig helt enkelt inte motiverad att jobba med hemsidan.
Äsch, dystra tankar som snart blåser bort. Två troll hjälper till ganska bra med det!
