|
Ytterligare en regnfri dag
| 2007-12-16 |
Man tackar och niger och bockar och bugar. Fint väder i helgen! WOW!!! Efter lyckad julklappsinhandling i precis rätt tid före köerna , fångades sista solen vid Emblas damm.
Snart försvinner den och vi måste skynda lite.
Två pälstyg sträcker upp sig och visar att inga hundar i världen mäter sig med just dom!
Så inte heller denna glansklara is.
Decembervassen är inte så lysande gyllene längre, men fortfarande vacker.
Den släta, klara isen lockade de första skridskoåkarna.
Det är vinter. Stäng av luftkonditioneringen, va!
Sedan både skridskoåkare och matte provat isen, får även Ankan testa...
Mmmmmm... goaste pinnen...
... som dock inte alltid är så lätt att få fatt på...
Men en Anka förnekar sig aldrig. Här, du matte. Mig bäst!
Jamen, alltså! Det regnar ju inte!!!
| 2007-12-09 |
Låtom oss betrakta denna bild. Vad ser vi? En rompa av ett skabbastycke och Skäggiga Damen kluven av ett vasstrå. Inte den bästa av bilder. MEN en bild tagen den 9 december uti Uppland och det regnade INTE! Makalöst! Måste förevigas på alla sätt som tänkas kan.
Vi firade dagen med en fyratimmarsvandring på Florarna, Upplands största myrområde. Ser ni frosten på spången? Spängerna är många där längs vandringsleden som är en del av Upplandsleden. Matte blev lite betänksam pga av halka-av-och-plaska-i-risken och bestämde först att vi inte skulle gå hela rundan, eftersom just avslutet är en väldigt låååååååååååååååång spångsträcka.
Idag var både vasstrån och kvistar ivägen och i vanlig ordning blev det ändå hela rundan. För på väg till favoritstället, mo-området vid Kungaspången, måste ett evighetslångt otyg till backig skogsterräng passeras och när väl den bravaden är gjord vill inte och vägrar var och en att återgå samma sträcka.
OCh den blockiga terrängen bjöd på ordentliga hinder här och var.
Men sen blir det fint! Står och går och rusar man tillräckligt bredbent, så är halkspänger ingen match alls, förresten, matte!
Myrområden är mycket flacka i ett redan pannkakeplatt Uppland. Icke desto mindre ser man ändå mera om man klättrar upp på en sten.
Skvattram har jag tjatat om tidigare. Gnid in på sommaren om myggmedlet glömts hemma. Fungerar otroligt bra!
Vid Kungaspången måste man stanna och roa sig... kungligt... äh. Men Ankan snodde mattevanten och blötte ner den så att den blev fullständigt obrukbar. Kul, Ankan!
Mörkaste december och tråkiga färger på allt som egentligen borde vara översnöat. Men renlaven och de lilafärgade bladen runtom piggade upp lite i alla fall.
Halvvägs. Detta är Risön, en rastgård numera, förr i världen naturligtvis ett hemman.
Vi kom runt. Men Florarna ska besökas i blomningsäsong, eller i frostig höst, när allt lyser i underbara färger. December utan snö är mörk och i allmänhet, om man inte tittar noga, färgavstämt i gråttigråttigrått. Fast vi var för oss själva själva och hundarna sprang nog bra mycket mer än de 16 km som turen omfattade!
OCH DET REGNADE INTE!!!
