RUNT SCHNAUZERSTUGAN III


AUGUSTI - SEPTEMBER - OKTOBER - NOVEMBER 2008

Arkiv

Små bilder (400px) är alltid mobilbilder.


Tungt var det här | 2008-11-29 |

Mobilkamera

Det har töat och töat och töat, men fortfarande ligger snön djup. På osandad isväg halkade Grisbilen sig fram till ett vägkors någon km från nerfarten till Trojas sjö. Det såg ut att vara den enda platsen där bilen kunde stå upptryckt mot en snövall.

Sen var det vår tur att halka fram. Tills vi kom till nerfarten mot Trojas sjö, vill säga.

Här var det sluthalkat och snödjupet gick över knäna för det mesta. Tung snö och pulsandet var oerhört ansträngande. Idag dög inte bandvagnsspåren - som även fanns en bit ner här - i dem varken bar eller brast det. På många ställen låg träd över vägen, oftast äldre sälg tyvärr. Hackspettarna får en fattigare sommar utan dem. Alla träden kommer nog inte röjas undan på länge än, så tills bilen kan följa med ner, lär det dröja.

Mobilen klarar inte fartbilder, men det framgår ändå att hundarna fick kämpa på bra! Helt slut blev de närmare bestämt och jag också. Ner till sjön är det ytterligare en dryg kilometer och den sträckan kändes idag!

Äntligen nere och precis som väntat var det nästan snöfritt här.

Den utmattade schnauzern slaskade i sig vatten vid strandkanten såpass att hon strax därpå kräktes, men sen var alla sorger glömda och hundarna hade en underbar stund.

Idag var jag badkruka! Badbryggan är inbäddad i drivis. Jag är glad att de inte tar upp den, men i år straffar det sig nog.

Tillbakavägen kändes något lättare och uppe på isvägen halkade jag inte en endaste gång förrän jag just belåtet tänkte den tanken. Ett blåslaget knä vittnar om vad sån hybris kan ställa till med!


Så var det snart Första advent | 2008-11-28 |

Mobilkamera

Som det kan bli. Snöigt blev det och en hel vecka hemma. Det var helt omöjligt att komma någonstans överhuvudtaget och detta öde delade jag med alla häromkring. Numera vet jag hur bandvagnar ser ut - de har farit fram som skottspolingar och jag hade trott att de var mycket större. Nu vet jag.:o) Strömavbrott var det och inte så kort tid heller, 40 timmar och sen 20 till, med lite strömglimtar då och då.

Spritköket blev räddningen. Vedspisen vågade jag inte använda med tanke på den enorma våtsnömängd som trillade på en gång och jag har inget snöskydd uppe på skorstenen.

Det var MYCKET snö och den var inte fjunlätt och torr, utan tung, blöt och vedervärdig att skotta.

Stark blåst drev in den i carporten också, så bilen med det grisiga märket doldes helt.

Min lilla ömkliga gång... och den tog på krafterna. Sen fortsatte det med en BRED gång åt bilen. Hej och hå. Trots allt... hyreslägenhet i stan är no-no-never.

Hundarna hade inte mycket utrymme att vistas på, eftersom jag inte ville släppa dem i djupsnön upp i skogen med tanke på alla djur som har det svårt nog ändå. Vägarna var inte heller att tänka på... rätt var det var kom där en bandvagn farande i speedfart. MEN, desamma bandvagnarna ordnade dessutom spår ute på fälten!

En upplysande bild. Den lättare Embla sjunker inte ner helt, utan kan ta sig fram hyfsat i den smetigt sega snön. Ankan däremot har stora problem!

Men som Anka och Hund tycker hon att detta väder är underbart roligt och det glädjer även en stackars matte, vars hönsrastgård blivit demolerad, träd slagits ner och telefoni slagits ut. Telia påstår visserligen att telefonen fungerar alldeles utmärkt, trots att ledningen är tvärt av! Ha. Nåja, jag har fått låna ett mobilt bredband som de facto fungerar BÄTTRE och SNABBARE än det vanliga ADSL-modemet gör. Överväger därför att skrota den fasta telefonin. Annat som inte fungerat: SMHI påstod att det skulle bli max 5 grader minus och det blev 12 isgrader. Inne hade jag då 4 grader... och var själv fortfarande blöt efter allt skottande...

Skottning och sandning av vägen härute: i morse kom först sandbilen. Sen kom plogbilen och skottade bort all sand!

Till sist, snälla alla: skicka inga julkort! Teliaadressen kommer att läggas ner och för mig är julafton en dag att INTE glädjas åt.

Men advent är mysigt! :o)


Kaos i snö | 2008-11-24 |

Mobilkamera

Jag klev upp före klockan fyra i morse, så att jag skulle kunna hinna skotta undan lite... men möttes av detta och fick ge upp och stanna hemma.

Hård blåst driver igen allt med en gång och att strömmen var kvar var ett rent under. Jag hann koka kaffe och äta frukost så där vid halvfemsnåret, innan det blev svart. Blåsten gjorde att huset snabbt blev genomkylt, men just nu är elen tillbaka, fast inte för så länge, antar jag.

Snön och blåsten ska fortsätta hela dagen, så det är inte någon större idé att börja skotta än.

Det syns inte här, men i drivorna mot stallet sjunker man ner till midjan. Sån tur att det inte var detta väder igår, när jag jobbade med vikarie. Hon hade ju då förstås inga nycklar och någon på närmare håll hade kunnat få sin söndag förstörd. Själv hade jag strömavbrott och E4 var inte plogad, för att inte tala om mina egna 2 mil puttevägar och sen riksvägen in mot staden (Uppsala) på ett par mil till, så de tio milen tog sin lilla stund både dit och hem, närmare 2,5 timmar på varje håll. Idag får stackars Malin ta hela Ladan själv, både ute och inne, extra dumt eftersom vi har en ny klass som ska introduceras på sin interna arbetsplatspraktik hos oss för tre veckor framöver.

Lite senare:
Och själv kan jag gnälla över att snön är hårt packad och vidrigt tung att skotta... nu när jag lite försiktigt provat på. Temperaturen ligger på nollan nu, så bättre lär det inte bli. Gnöl.

Ännu lite senare. Strömmen kommer och går. Vinden har stillnat lite, men istället vräker snön ner som aldrig förr.

Syrenerna dignar av bördan.

Rådjuren vet vart de ska gå...


Pank och fågelfri | 2008-11-20 |

Så kom han då, kung Bore. Inte med så mycket massor snö, inte än. Men strax under decimetern. Och med sol blev allt julkortsvackert.

Ledig dag inför helgjobb medförde dagsutflykt till Emblas damm. Fast först efter att Grisbilen genomgått hälsoundersökning med förfärande resultat. En månad minst med hyrbil blir det. Plånboken jublar inte ett dugg, trots att försäkringsbolaget betalar det mesta.

Den som vore en kvarglömd båt i sjön, ändå...

Eller ett galet skägg skulle också funka.

En överlycklig anka, nja, inte min sinnestämning direkt, fast nog måste man lyfta lite på mungiporna, som just nu dinglar nere på marken.

Första snön är underbar för de fyrfota och luften var frisk, klar, hög och skön.

Men här har Ankan fattat rätta grimasen.

Glädjen tar dock överhanden med en gång igen. En blondin är alltid en blondin.

Tack, min Anka, det hjälper massor!

Eftermiddagssol i gyllene ormbunke - naturens egen snölykta.

Äntligen är skägget fyllt igen. Schnauzerskägg SKA innehålla allt som tänkas kan. (Detta adresseras en fd schnauzer i Kallax :o))

Embla klär utomordentligt bra i snö. Särskilt som hon är ordförande i de Lagom Långskäggiga Schnauzrarnas förening och ibland är lite ledsen för att skägget inte är så där förskräckligt långt som anses moderiktigt fint!

Dammen är fin alla tider på året.

Spegelblank och eftermiddagsolig.

Två rumpor på upptäckarstråt.

Livet leker som alltid. Nyss skälldes en runt-dammen-vandrare ut, men han blev inte arg. Jag är så tacksam för såna personer!

Japan, inte endast i Japan.

Dofterna i nysnön är starka och goda, väldigt schnauzermässiga.

Så vackert det är här ute i ingenstans, där vi bor! Vem bryr sig om äckliga franska bilar?!

Snö på näsan. Anknossnö.

En strålande vacker dag fylld av bekymmer.

Men det vackra i allt hjäpte till och tiden stannar ju inte bara för att bilar förvandlas till grisar.


En söndag | 2008-11-16 |

Mobilkamera.

Det har regnat och regnat och regnat hela jobbveckan och även det mesta av helgen. Jag har inte haft tid att ta några bilder hit, det var mycket med jobbet att fixa och igår åkte jag till Gymnasiemässan på eftermiddagen för att hämta hem djuren vi hade med där till Spånga. Det tog rejält, först att åka gräslig Stockholmstrafik, sen att uthärda oväsendet i mässhallen och så den långa vägen hem. Söndagen började därför segt och dessutom duggregnade det och var bara 1 grad över noll.

Grisbilen är sjuk efter en längre återhämtningsperiod och nästa vecka ska den lämnas in. Kanske försäkringsbolaget tar en del av smällen. Mitt i allt börjar en och annan sak fungera igen, som t ex det öppningbara fönstret i bakluckan.... nåja, jag har vant mig vid detta temperamentsfulla och irrationella franska monster.

Idag skulle det ha blivit Lunda Flygfält, men av olika anledningar blev det sjön. På lilla bryggan här syns det verkligen att det kommit mycket vatten och min nyfunna stig längsmed stranden är översvämmad.

Det blev leta-övingar av olika slag idag, som avslutades med godisträd. Isen är nu helt borta efter några varmare dagar - igår var det 10 grader - och vattentemperaturen hade stigit till 3,5 grader, såpass att det till och med gick att simma lite.

Vadå inte klok. Vem vill vara det och hur gör man då?


Här var det badat igen | 2008-11-09 |

Mobilkamera.

Trojas sjö såg alls inte isbelagd ut idag, utan låg där spegelblank. Men grenen här visar något annat.

Någon har roat sig med att slänga ut en massa ved... så lagom kul när den tinar igenom och ligger på bottnen sen. :o(

Långtur med hundarna och sen bad. Min isvak var öppen och isen runt tunn och brytbar. Men så var det åtta grader i luften också. Fast fortfarande 2 grader i vattnet och därmed varmt och skönt att komma ur vattnet - inget gatlopp till badhytten behövdes idag.


Grisen i Lützendimman | 2008-11-08 |

Mobilkamera.

Så var den tiden kommen. Grisbilen gör skäl för sitt namn.

Dimmig vålnad.

Ett och annat gnistrar dock förtrollat, som de gyllene tallbarren inkapslade i denna orm av klaraste is.


Isdopp | 2008-11-07 |

Idag blev då ett isbad. Efter en natt med minus 6 grader låg locket på på Trojas sjö. Tjock var isen dessutom och först trodde jag inte att det skulle bli något dopp, när stampandet med stöveln vid stegen motstod alla ansträngningar. Efter lite funderande kom jag på att jag kunde vicka på hela bryggan och till slut fick jag till några sprickor som sen kunde stampas bättre på och snart hade jag ett lagom litet kryphål. Isen var mycket tjockare än man kunde tro, omkring 2 cm, fast doppet i klirrande is kändes inte så mycket kallare än vanligt. Termometern visade 2 grader en bit under islocket och mycket kallare blir det väl inte - vid bottnen är det alltid 4 grader som kallast, har jag för mig att jag lärt mig i skolan någon gång.

Så, då är nyfikenheten beträffande isbad stillad... fast risken finns att jag fortsätter, för det ÄR verkligen skönt efteråt, tro det den som vill.

Den stora nackdelen med is på sjön är att det inte längre är en lika bra hundröjarmiljö längre. :o(


Ljus! | 2008-11-06 |

Kvällarna är becksvarta nu, men jag har kommit på något! Min ficklampa i midjeväskan hade gett upp och istället har jag klistrat dit en sån där ledlampa som poppat upp överallt i affärerna: perfekt för allt och för att klistra fast på väskmärket också. Oj, så bra den fungerar! Midjeväskan är bra till allt: koppel, vantar, godis, vatten, bajjigapåsar mm och jag använder den året runt för att slippa ha ryggsäck. Pannlampa = no good: kallt om skallus dummus. Ficklampa i handen = också kallt. Väsklampa= perfekt lösning.

Hm. Ville visa min räv som kommer varje dag och stjäl kattmaten. Bara för att uteblev han nu och Tassel får agera rödpäls framför pappas pip-påse.

Ha en trevlig helg om ni kan, ni som inte vinterbadar!


Jobb igen | 2008-11-03 |

Igår blev det ett bad till, lite mindre fegt, med en tre, fyra simtag också. Allt som heter förkylning har därmed jagats helt på flykten, fast för det räckte redan allhelgonadoppet.

Idag kom eleverna tillbaka efter lovet, andra halvan av klassen och det var roligt. Mindre roligt är att solen går ner före fyra. Gå upp i mörker, åka i mörker, åka hem i mörker och rasta hundar i svarta natten... tur att Ladanjobbet innebär en hel del utevistelse i alla fall.


Dagen efter | 2008-11-02 |

Så galet med höst/vinterdopp är det inte. Det hade dröjt över en vecka sen sist och en stor förkylning brakade loss igår. Efter doppet: BORTA!

Silverkatten förärade oss ett besök igen. Härliga okatt!


Allhelgonadopp | 2008-11-01 |

Mobilbilder.

Vi inspekterade Trojas sjö i strålande sol och isigt vatten. Minusgrader hade åstadkommit ett tunt islager i strandkanterna, sisådär 5 meter ut.

Gamla aspstubbar bildar John Bauergrottor - och boställen för både ett och annat.

Fortfarande känns älgjägare som ett möjligt hot och stranden längs sjön blir ett bra alternativ. Lite svår terräng för en tvåbening, men definitivt inte för Stengeten och Klumpedunsan. Klumpig är nämligen inte alls detsamma som att inte ta sig fram, det gör hon allt, den käraste Ankuschlingen. Brakar fram, dånar fram, dundrar som en stridsvagn.

Båtarna är uppdragna på land inför vintern. Alla utom den här bortglömda stackaren.

Silvertejp är bra till allt, till och med för att laga båtskrov!

Mobilkamera=hinna-vända-på-skallen-innan-kortet-fastnar.

Bada, var det ja. Ville vänta in skymning - galenskaper behöver ju inte skyltas sådär väldigt öppet med!

Men visst blev det ett Allhelgonadopp. Fegheten var lite större än vanligt och i och ur vattnet gick väldigt fort, lite för snabbt för att den härliga efteråtkänslan riktigt skulle infinna sig.

Kallast var nog den isiga bryggan...

... och vattentemperaturen var lite åt det modesta slaget. I luften var det -3 grader, även om termometern här visar nollan. Men det beror på att jag just hållit den i handen.


Får jag mitt isbad, månne? | 2008-10-31 |

Sista dagen i oktober har det regnat. Oavbrutet. Paraplyerna härovanför räcker dock högst till en halv myra, eller nåt. Vi blev desto blötare, därute i skogen.

I morgon ska det bli minusgrader och strålande sol. Ville därför vintersula Grisbilen. Fullt på däckverkstan. Såklart.

Fullt över allt. Röd dag i morgon och regnskogen blev enda tillflykten. Till och med Trojas sjö var upptagen.

Fast idag hade jag ändå inte tänkt bada. Ny månad känns lite mer utmaning. Särskilt om det är -3 grader i luften. Men... får se om vi törs halka iväg dit på sommardäcken i morgon.

Vinteride känns annars som en mycket bra idé.


En dag | 2008-10-19 |

En dag. Idag. Ingen bra dag. Men det kommer väl en annan dag som är bättre. Tills dess kunde man väl liksom rosengallen få sova i sin snurrboll. Sömntorn heter den också, den här utväxten på nyponbusken.

Blått vattenbubbel i liten höstbäck. Mer fart på den än på mig, idag.

Bekymmerslös som alltid. Alternativ till att önska sig vara en rosengall kunde kanske vara att förvandlas till ett rosengull.

Eller som tallarna runt bruksdammarna - stå och stirra och drömma på samma plats, år efter år efter år.

Stirra som en tall. Eller som en schnauzer. Fast då heter det glo.

Strupgrepp på tillvaron.

Handlar här mest om vem som har snyggast tänder att visa upp.

Fast uppenbarligen behöver Embla borsta sitt garnityr. Eller använda munvatten.


Överflöd | 2008-10-12 |

Anksjön blev målet idag och här fanns det oändliga mängder trattkantareller. Flera kassar/korgar hade kunnat fyllas utan besvär - slänterna fullkomligen drällde av svamparna. Inte godaste svampen, men helt godtagbar. Idag tänkte jag göra en röra med såna, bladspenat och crème fraiche och så rulla in det hela i rökt skinka. Det blir nog gott, hoppas jag.

Sjön låg så höstguldigt vacker där men bara hundarna badade. Det är för kallt att gå i från klippor nu. Hade där funnits en brygga med stege, skulle även jag ha passat på.

Det obligatoriska bajspåseinnehållet! :o)


Vilse | 2008-10-11 |

Tänk ändå, vad en bajspåse kan rymma! :o) Jag har satt upp den gränsen denna höst; en bajspåse full med svamp per gång, sen får resten vara. Det blir så väldigt lagom och sätter sen sin ljuvligt goda prägel på det som kommer att bli kvällsmålet. Nu börjar de gula kantarellerna komma igång ordentligt, sommarvarianten var det däremot rätt ont om i år. Trattkantarellerna, de minst goda av dessa tre sorter (gul kantarell, trattkantarell och blek taggsvamp) plockar jag bara lite av. Godast är taggsvampen - helt underbar. Jag skulle gärna vilja hitta lite annat, som trumpetsvamp (svart) och mer av sotbrun vaxskivling, men trumpet har jag aldrig hittat i mina skogar och vaxskivlingarna försvann nog med frostnätterna. En murkla såg jag, men den fick stå.

Sen skulle vi bara göra en liten extrasväng på tillbakavägen... och då var det vilse i pannkakan. Totalt. Efter ett par timmars knatande i oländigaste blockterrängen och sumpigaste snårskog kom vi helt oväntat ut på ett bra hitta-hem-ställe. Och de flesta gula kantarellerna växte förresten precis bakom stugan....


Mer mobilt | 2008-10-10 |

Eftermiddag vid Trojas sjö.

Här är gräsremsan, kantad av björkar ut mot Trojas sjö. Det var alltså där vi gick förra veckan i ösregn - nu var det en halvklar, fin höstdag.

Idag vågade jag mig ut på bryggan. Som synes lutar den och i regnhalkan stod jag över förut.

Björkallén från sjö-hållet.

När vi går längs med sjön, är det allt tur att någon gjort en liten bro över det här tillflödet. Annars hade det blivit halt-helt om-tillbaka-marsch.

Såvida man inte är en anka, förstås.

Ankmatten gjorde dock sitt bästa och hoppade i sjön efter utflykten idag också. Vattentemp 8,5 grader. Skönt- tro det eller ej!

Bom! Helt plötsligt finns en BOM ner till Trojas sjö!!! Vill inte!!! Varför är den där??? Det har varit skadegörelse nere vid badet flera gånger, så jag antar att det är orsaken, men detta blir besvärligt för mig som är där nästan dagligen utan att skadegöra det minsta. Vill ju bara rensa skogen på taggsvamp :o)


Mobilsilver x 2 | 2008-10-10 |

Att det blir uselt resultat med mobilbilder är ju som det är. Praktiskt ändå.

Silverhund i silverbad en kväll efter jobbet. Snart blir såna här stället enda tillhållen, älgjakten drar igång på måndag.

Silverkatt vid silverskål. Äntligen kom han, efter många, långa månader. Som alltid när jag drömt om honom några nätter i rad. Mystiskt det där.


Hej då, gåsingar | 2008-11-05 |

Helgen bjöd på två diametralt motsatta dagar vädermässigt. Igår, lördag, strålande sol och hög klar luft, idag strilande regn hela långa dagen. Fast jag tog vara på båda.

Igår fick kameran vara med och nu är det full fart på fågelsträcken. Gässen samlas och drar sen iväg söderöver i sina ännu inte alltid perfekta V-formationer. Flock ansluter till flock som bara blir större och mäktigare efterhand.

Gäss är tunga fåglar med stort vingspann och ansenlig muskelstyrka.

Det är ett fascinerande skådespel att se dem dra iväg och lite ledsamt också - det dröjer ju flera månader nu innan de vänder åter.

Jag tror att det mest var grågäss i de flockar jag såg och detta är en sån i alla fall, med sin grova, brandgula näbb helt utan svart, något som den annars rätt lika sädgåsen har.

Jag kommer omedelbart att tänka på Gåsebarnet Martina, Konrad Lorenz underbara lilla berättelse som egentligen handlar om prägling. Den som inte läst "I samspråk med djuren" rekommenderas verkligen att göra det och då även passa på att förgylla tillvaron med hans lika fina Människan och hunden.

Nå, det var igår, det. Idag tog det emot att ge sig ut. Men när vi väl kommit till Trojas sjö, så blev det än härlig tvåtimmarstur i nya tassemarker. Jag hittade en stig längs sjön, som jag inte uppmärksammat tidigare och där gick vi mitt i all färgsprakande höst. För färger var det, trots det kraftiga regnet. Miljoner asplövssolar på smaragdgrön glittrig mossa, klarröda rönnbärslöv, varmt guldfärgade ormbunkar. Än dröjer det tills allt är brunt och svart. Både gula kantareller och taggsvamp, den senare fanns drösvis, åkte ned i påsen och blev senare del i jättegod middag.

Målet var det båthus jag för länge sen sett från andra sidan sjön och väl där var det så fint i ordninggjort allting, med en grästunga kantad av vita björkar som ledde ut till en stor brygga i en röjd vassvik. Inget ställe man klampar runt på oinbjuden egentligen, men en sån här regnig höstdag var där ingen som kunde bli störd.

När vi så småningom hade fullbordat rundan, hade också regnet trängt igenom jacka och byxor, som båda är mer av vindskyddstyp än rent regnställ. Det bästa sättet för att inte bli kall var förstås att passa på att ta ett dopp i sjön! :o) Regn, blåst och singlande löv i massor och så en figur i baddräkt som zick-zackar mellan pölarna på stranden...... det var nog tur att ingen såg detta! 9 grader var det i vattnet och nu börjar det kännas riktigt kallt. Fast, precis som jag förutsett, så gick värmesystemet igång för högtryck sen och i stället för kall och frusen, åkte jag hem varm och belåten.


Namnbyte | 2008-09-30 |

Det är bara att konstatera att Ankan är en rullare. Hon kastar sig runt i allt. Det går an för det mesta, dock inte när dekoren på blonda pälsen består av sånt en tanklös människa lämnat efter sig...

Det var så lagom kul häromkvällen, när matteryggen var av på nästan riktigt, att knöla in en högst motvillig jätteanka i trång duschkabin och sedan stenhårt hålla mot med ena handen och schamponera om och om igen med den andra.

Sålunda kallas hon inte längre för Världens Vackraste Anka. Helt sonika har hon fått byta namn till Bajsrulladen.


Höst | 2008-09-29 |

Inte blev det - som jag tänkt - någon fotosession på Expodagarna. Ryggen gick av under det intensiva förberedelsearbetet och därmed blir det påtvingad hemmavistelse ett par dagar i stället. Datorsittande fungerar inte heller mer än korta ögonblick. Rotade fram en hdr-bild av Wiks slott, som jag inte lagt upp tidigare (tror jag). Den årstiden närmar sig snabbt nu... mörka höstkvällar och spöklika omgivningar. Frost i morse men klar himmel bådar för en vacker dag. Tur att hundarna kan sköta sin egen motion i skogar som är befriade från helgens invasion av svampplockare. När det sen mörknar tidigt blir det perfekt för soffan och Morden i Midsomer, om jag kan ta mig till affären och inhandla veckans avsnitt.

Ont ska med ont fördrivas, så alltså blev det bad i Trojas sjö. 11 grader. Ah, snart är jag frisk som en nötkärna igen!


Fotspår | 2008-09-23 |

Expoveckan tar hårt på krafterna och därför var det desto härligare att kunna avsluta dagen med ett bad i Lafssjön i strålande sol. Varmare i vattnet idag, 12 grader, efter två dagars fint landväder. Hundarna trivdes också.

När jag klafsat tillbaka efter de ca tio simtagen - det räcker mer än väl nu! - gick solen redan ner bakom trädtopparna. Åh, det blir mörkt så väldigt fort, redan...


Vilken Doris! | 2008-09-21 |

Idag finns just inte så mycket nytt att berätta, utom att det satt en rävunge på trappen i morse, eller snarare en rävtonåring. Stjäl katterna matskålar och bär iväg gör de där ungarna helt ogenerat...

Efter jobbat badade jag i Lafssjön och temperaturen var nu 10,5 grader. Men så var det nästan frost i natt också och Lafssjön brukar vara kallare än Trojas sjö. På land var det nästan sommar, dock, med 18 grader.

Och så har helgen bestått av jobb på Spånga. Det gick bra allting och finaste presenten bjöd Doris på:

Läs mer om detta på Djurhusbloggen .


Spa! | 2008-09-18 |

Ledig torsdag och fredag inför helgjobb måste utnyttjas på alla sätt. Så vi åkte på spa! Då menar jag inte sånt där spa med ånga och fotvårtor och halkiga kakelgolv. Eller med kletiga krämer på nästippen och gurkskivor på ögonen och kortkorta vita frottérockar i puffande moln av allsköns parfymodörer. (Som säkert framgår har jag aldrig besökt nåt spa, men förutfattade meningar kan jag ha ändå! :o)

Mitt spa ligger vid havet. Havtornen är fyllda av bärklasar och parfymen består av lätt sälta i luften. Det doftar mer än vanligt eftersom lågt vattenstånd har koncentrerat saltet i strandkanterna och det bräckta Bottenhavet påminner mer om Kattegatt.

Slickalgerna ligger blottade. Önskar att det vore blåstång i stället, som signalerar rent och inte övergött vatten. Nåja, ännu finns mycket sån tång kvar också på mina ställen.

Det har varit torrare här än inåt landet, det syns så väl på svamparna.

Den lyckligaste spa-besökaren var en Anka.

Hon visste inte till sig av glädje över de stora flacka klipphällarna.

Att vara begåvad med fyra ben innebär att minst hälften oftast kan vara i luften.

Embla, däremot, spanar skäggdystert och stadigt fyrfota ut över horisonten.

En vacker stenbumling med järnhaltiga ådror.

En annan, mindre vacker, sten pryder sig istället med saffransgula smycken.

Det är roligt att se hundarna så glada. Vi har haft en tung jobbvecka och skogsturerna har begränsats till tassemarkerna hemma. Ängskär var det länge sen vi besökte.

Näst efter den lilla blåklockan är stellarian, den spröda grässtjärnblomman, min favorit.

Kärleksört. Bladen är ätliga och ska visst fungera som afrodiaka....

Här syns det låga vattenståndet väl. Också ett sätt att ta död på slickalgerna.

En högst levande gråget.

Ankan är lite mer påtaglig i sin iver.

Fast även hon kan göra försök att se embliskt putt ut.

Nja. Ett försök var det, ja. Men blänga som Embla, kan bara Embla själv.

En bild som i allt beskriver skillanden mellan dessa två omaka systrar.

Ankan gör sitt bästa att få Embla i lek.

Hon dundrar fram som en ångvält men...

... lyckas endast slå knut på sig själv.

Om och om igen.

Emblas åsikt om detta framgår tydligt.

I naturen kan det mest förtorkade också vara det allra vackraste. Men ute över havet drog regnskyar in och det blev dags att avsluta spa-turen. Med eller utan regnstänk: min sorts spa slår alla gånger den dyrare företagsvarianten, förutfattade meningar eller inte! :o)


Aj! | 2008-09-13 |

Bildlös liten uppdatering. Denna helg, liksom den förra präglas av jobb för skolan. Mitt största problem är att jag hela tiden bygger tvärbranta stup, som är oändligt svåra att ta sig över. Ovärdelig hjälp får jag dock av Attis&Bruno-hussen (www.smederyd.se), som är briljant på allt vad Photoshop heter. Tack och TACK igen!

Ut ska man ju och tur är det att jag kan mina skogar, när varenda vägmötesplats är full av svampplockarnas bilar. Fast även jag fyllde min bajspåse med svamp :o) GOD svamp. Just nu puttrar de på spisen och ska bli del i kvällsmåltiden. Idag blev det några små soppar, ett stort gäng av den superba sotbruna vaxskivlingen - min favorit - någon rynkad tofsskivling, också mycket god och så lite gula kantareller och lite trattditon.

Vi höll till i the Anksjö-area och helt mot slutet gjorde Embla illa sig i frambenet. Vet inte hur och av vad men och skrek och skrek och skrek. Sen blev det gnäll och jämmer och tilltufsad stackars schnauzer. Borde vara för kallt för orm (mulet, rått&grått och 9 grader) och det var i ett stenramle hon gjorde illa sig. Jag hittar inget utom att hon reagerar när jag klämmer hårt över tassens små ben. Jag har inte hittat något tecken på ormbett, ingen feber, ingen trötthet, bara ont. Hon har fått Rimadyl och blir som alltid alert när allt som heter mat kommer på tal. Så vi får se. Fast min vanliga salta peppargumma är hon inte. Långt ifrån. Alla som någon gång drunknat i Emblas enorma klotrunda schnauzerögon, vet att det är synd om henne. Jättemycket. För den nitiske: nä... vid hälta avvaktar man något dygn och jag tror som sagt inte att det handlar om ormbett. Nyss var vi ute i trädgården, hon och jag, och Rimadylen har verkat. Fast det är som sagt VÄLDIGT synd om henne....

Värt att notera: idag har jag inte badat i nån sjö!


Tittut | 2008-09-12 |

En tupp i mobilgrälla färger muntrar upp lite i jobba-med-affisch-ångesten, som jag just nu lever i.

Han är fin, min gastande Gaston och han gal uppmuntrande när saker och ting tar emot. Strålande höstväder har det varit idag fredag och jag unnade mig ett dopp i Lafssjön. Det var kallt i natt, 3 grader sådär och det påverkar ju vattentemperaturen en aning. Glömde dock att ta med termometern. Sist, för någon dag sen i Trojas sjö, var det i alla fall 13,5 grader. Ett tiotal simtag, sen räcker det och efteråt är känslan obeskrivligt skön.

Skön är också vetskapen att jag nu badat i fyra månader - premiärdoppet var den 10 maj och sen dess nästan dagligen, med någon veckas undantag i slutet av maj, när det var kallt och regnigt. För mig är detta ett sätt att dra ut på sommaren och ändå njuta av höstens alla gåvor.

Hundarna mår allra bäst men Ankans löp vet jag inte vart det tog vägen.

Nähä. Grottekvarnen var det.


Sotsvart | 2008-09-07 |

Måste göra en liten uppdatering för att skjuta lite mer på skoljobbet........

Morgondopp i Trojas sjö, lite nödvändigt pyssel hemma och så en lång eftermiddagstur med hundarna.

Hittade lite trattkantareller, vilket fick mig att gå en sväng till när vi kom tillbaka. Trattisar brukar finnas direkt bakom stugan. Det gjorde de nu inte, men istället fyndade jag sotsvart vaxskivling.

Så ser den ut och den är underbart god.

Bäst av alla svampböcker är nog denna. Här finns allt. Fast det allra bästa är förstås att använda flera, både såna med tecknade bilder, där olika särdrag kan samlas på en och samma bild, och de med foton.

Rotfrukter fick puttra i svampbuljong, sen hällde jag av buljongen och blandade rotfruktspytten med svampen och crème fraice. Väldigt gott blev det och räcker till matlåda i morgon också. Tänk vad man kan hitta på att ta sig för när man måste göra något tråkigt viktigt!


Korsikanskt wunder | 2008-09-06 |

Ibland är de korsikanska wundrens tid inte förbi. Jag lyckades hämta hem överföringsprogrammet för mobilbilder till nya datorn, fast 64 bitars inte stod utskrivet. Följdaktligen kommer nu mobilterror med usla telefonbilder - bara för att!

Här kan man beskåda mina två andra ankor vid Trojas sjö. Kvack, kvack, hit med maten.

Ni som inte höstbadar tänk om! Se så underbart det kan vara.

Jaha, ett Emblatryne vid Anksjön. Mest för att hon så sällan fastnar...

En sensation! Ja, faktiskt. Här där jag bor är igelkottar väldigt ovanliga - det ser grävlingarna till. Naturligtvis kurade objektet ifråga ihop sig till en taggboll när jag närmade mig. Jag var ute på en Silverkattletartur - den katten har nu lyst lite väl länge med sin frånvaro.

Anpassad arbetsplats. Lillan fick tjänstgöra när Storan gav upp. Lillan balanserar på en dålig kioskroman, för att komma upp lite i höjd. Tur att blåtandstangentbordet kunde anslutas....

Lingon finns det här och var. Jag och hundarna äter när vi är ute, men förrådar inte. Lokala ICA ska väl också överleva, eller?! :o)

Somliga dagar är bara såna... zzzzzzzzzzzzzzzzzznnnnark...........

Anksjön som badplats har sagt sitt för i år. När det är kallt i vattnet, är mysfaktorn att gå i från en hal klippa mindre trevlig.

Gäller tvåbeningar, alltså.

Dagen idag bjöd på regn. Fast först hann vi bada vid Trojas sjö. Lufttemperatur 13 grader. Vattentemp 15,4. Lite varmare än igår, men så blåste det inte heller. Ärligt talat är det inte så skönt att bada nu. Dvs att bada/simma/plaska/njuta. Däremot är det otroligt skönt efteråt. En riktig wow-upplevelse.

En sista bild, fast nu med vanliga kameran. Åter får jag erkänna: matreportageliknande bilder ska jag hålla mig ifrån... Jag såg dock någon sight där man skulle referera köksredskap (eller något ditåt, kommer inte ihåg så noga) och kunde då inte underlåta mig att ta en bild på min eminenta brödrost. Väldigt manuell, väldigt gammal. Fungerar fullt tillfredsställande dock och skulle det bli bränt, tja... kniv, skrapa bort och sen - ÄT & NJUT!


Datorfix! | 2008-09-05 |

Ibland blir utflykterna oväntade. Jag hade inte trott att Ankan skulle träffa sin likaledes blonde bror förrän nästa sommar någon gång. Sist var jag ner på en tältutflykt, denna gång pga akut datornöd. Attishussen är datorgurun/supportern och räddade höstens skoljobb åt mig. TACK!

Attis är mycket lik sin otroligt vackra syster. Särskilt just här och nu! ;o)

Tre hoffehuliganer, tillika syskon, rasar ut i vattnet vid Krokiga björken. Det var här jag tältade häromnyssens.

Där, mellan björk och tall, stod tältet uppslaget och det verkade så länge sen, fast det faktiskt bara gått tre veckor. Världen har förändrats och blivit höstlik, trots soliga och varma dagar.

Såna dystertankar existerar inte i hoffesinnet. Vatten = bad. Alltid, alla dagar.

Han är inte blond och gyllene, halvbrorsan. Fast han får duga ändå.

Ivrig Gyllenbroder väntar på nästa gren. Hämta pinnar i vattnet måste väl ändå vara detsamma som jordens salt?

Det är däremot inte lika lätt att freda sig mot brorsan. Bruno VILL HA!

Ingen ansträngning är för stor.

Denna gång vinner Guldet guldet.

En smt-hoffe (svart med tecken), är ju ingalunda så rasande skön som...

... denna strålande ankuppenbarelse ;o)))

Inga kommentarer, säger Attis och döljer sig i en vattenkaskad.

Han gillar sin bror, nämligen, men vill inte vara oartig mot den blonda systern.

Mycket han hade för det! Bruno stjäl glatt pinnen och skriver fula ord i luften med sin svans.

Storsjöodjuret i Bolmen är tvehövdat, så nu vet ni det!

En turistsightseeing hanns med under blixtbesöket. Detta är Piksborg - ett ställe där man slogs mot danskarna på 1300-talet.

Numera en ljuvligt vacker parkäng ner mot sjön Bolmen.

Vill man, kan man delta i ett arrangemang, en lufsrunda runt Bolmen, på "bara" sådär 12 mil ungefär, under tre dagar. Då passerar man bland annat Piksborg.

Det var inte vad vi ville. Vi hoppade detta, liksom alla kaninerna, som tyckte att Piksborg i sig var en gudaskön plats på jorden.

Ankan å sin sida hade också andra preferenser. Helgasjön, nära datorfixeriet, var precis så härligt dyig som alla ankor av guldstam önskar.

Med fungerande dator kan det bli uppdateringar då och då igen, vem vet?! Tills nästa gång: bada på. Det gör jag. I morse var det 15 grader i Trojas sjö. Inte så kallt alls, men aningen svalare än man kan tro. Vatten kyler ner. Men så länge man badar är det sommar. Sug på den karamellen ni!


Hej! | 2008-09-04 |

På en av mina favorithemsidor lovade jag halvt om halvt en stor uppdatering ikväll. Men.... öööööööh... är trött! Får vänta en dag.... eller två. Har mycket hemjobb för skolan imorgon, får se vad jag orkar med utöver det.

Så tills dess en suddig bild på kvällens lilla svampskörd med en kantarell, några fårtickor, ett par skogschampinjoner, nån smörsopp och fyra, fem blodriskor och så några små röksvampar.

Så plockar JAG svamp. Lite. Påse=hundbajspåse. Punkt. Ingen korg och ingen jättekasse. Svampplockning ska vara roligt. Rensa är INTE roligt. Precis lika oroligt som fönstermålning. Alltså icke göra sånt i övermått! Denna lilla skörd blir lagom för några rostemackor och det kommer att smaka ljuvligt. Det gjorde det igår också, efter bad i Anksjön (kallt!!!) då jag bara plockade några taggsvampar och blodriskor till kryddning.

Vi hörs mera sen, nu när jag har en dator som är med på noterna igen! :o)


Höstlikt| 2008-08-14 |

Första jobbveckan är nästan i hamn och i morgon jobbar jag hemifrån. Måndagen kändes ovan och ringrostig, men det var väldigt roligt att träffa alla "oss" och alla djur igen. Lite mer om det kommer väl i Djurhusbloggen. I går onsdag var vi ute på Ekerö för vår planeringskonferens, bara vi fem instruktörer. En fin dag som började med härlig hotellfrukost. Anna hade dessutom beställt "pausaktivitet" - något jag gruvade mig väldigt för. Men det visade sig att vi på en halvtimme skulle framställa en god smoothie av allsköns ingredienser, så det var inte så farligt! :o)

Lunchen var "sådär god" men salladsbuffén enastående. Jag överlevde dagen. :o)

Flera dagar i rad har det varit väldigt varmt, med en otroligt hög luftfuktighet - svår att uthärda och baden efter jobbet har känts helt livsnödvändiga. Jag vill alltid kombinera bad med hundröj och ett par dagar i rad har jag försökt med Trojas sjö. Men vädret har varit alltför soligt, så där var alltid folk. Anksjön har blivit alternativet, men nackdelen med den lilla pärlan är att det inte är så kul att ta sig till badklippan om det kommit regnskurar (vilket det gjort nu och då de här dagarna). En del av stigen banar sig nämligen genom vass och DÅ blir man blöt!

Igår plöjde jag väg genom vassen med paraply, för bada MÅSTE jag men idag, efter en stekhet dag på Spånga, ändrades vädret till kvällen. Det blev närapå höststorm, med piskade regn (som varit rena störtskyfall på väg hem från Spånga), halv storm och dramatisk himmel.

Så... ikväll, var Trojas sjö "ledig"! Det var helt underbart att bada i sånt väder. Vattnet är ju fortfarande varmt och vågorna, skummet och vinden fick det hela att kännas nästan euforiskt underbart.

När hundaröj och bad var klart blev jag ledsen. Bara två av gräsandsällingarna - av de ursprungligen fem - var kvar. De såg lite tunna ut, så jag åkte hem och hämtade både bröd och allfoder till dem. Ankorna på Spånga äter allfoder, fast de här två tyckte visst att brödet, det mindre näringsriktiga, var godast. Glada blev de i alla fall.


Tältankan och Båtskägget | 2008-08-10 |

Småbilder=mobilbilder

Vad är väl detta? En krokrygg och en snork. Och ett tält.

Ah, en tidig morgon vid sjön Bolmen!

Den täta molnbanken gav sig snart och allt blev precis så gyllene som det ser ut på bilden. Två hundar vädrar Smålands Allsköns Vilt.

Vi tältade vid Krokiga Björken, alldeles jättenära vattnet.

Grisbil och tält fick precis lagom plats att husera och fem steg framåt skvalpade vattnet.

Nu hade jag inte just tänkt äta Soldatens Ärtsoppa till frukost, men vad göra när Pilsnerkorvburken var gammeldags, utan dra-av-locket-ring och konservöppnare saknades. Korvburken inköptes i lokala Icabutiken härhemma och var nog från anno dazumal, som det mesta i den lilla affären...

Båtskägget har varit med förut och kröp vant upp i fören på härlig båttur på den 3,5 mil långa sjön Bolmen.

Ankan knep ihop, men njöt en hel del hon också. Premiär i båt, mycket lyckad också. Det var kul, knorvlade hon sig fram till.

Landstigning och bad. Långgrunt - perfekt för en vandraranka. Klar-med-löp-Embla har ännu inte kommit igång riktigt med simmandet igen och då avstår även "tvåan". Fast vandra i vattnet räknas ju inte till bad, eller hur Embla?

Vi passerar Udden. Den ligger rätt nära tältplatsen, men är inte så långgrund. Tvärtom är där en slags sandtrappa. Steg 1 = grunt. Steg två = midjan. Steg tre = ..... bluuuuurp!

Ankan har fått span på något...

Ha, en amfibiebil!

Den var kul, du Ankan!

Tannåkers ovanlig-i-formen-kyrka ligger vackert vid stranden. Kyrkan har inget torn, utan ser väldigt ålderdomligt kantig ut.

Ha, ha, matte - pilutta dig! Du trodde jag skulle banga båtturen, va?!

Bolmen är sägenomspunnen.... sägs ha 365 öar som någon som straff skulle avtjäna 1 dygn på varje på... Just denna ö har dock blivit två genom handkraft - en kanal har grävts för båtpassage och givetvis åkte vi där.

Längre upp i sjön finns en vacker klippö. Här har häckat mängder av tärnor, men störningar har drivit bort dem.

Båtanka med flin och fart i öronen!

Detta är Ankans otäcka bröder. Nåja, den blonda helbrodern har sin charm, det har han! Den andra... halvbrorsan - ha ha, han knep nog ankmattehjärtat han med, fast han bara är en svarting med tecken! Kvicksilver som han var, hann inte mobilkameran med att få båda på traktorvagnen...

Vi utforskade vägarna runt boplatsen, vi tre. Två häpna tikar fick utforska gården under tiden. Löptik-Embla och Besser-Bisser-Anka - inget bra brorssällskap!

Värnamo och Stigs café vid ån. Ok för att vara stad men varför innehöll inte prinsessbakelsen hallonsylt?

Häri trakterna bor en länk -http://www.riesen1.com/ - och dom säger att jag ska tuta när jag passerar Värnamo. Såklart jag gör, men inte syns dom nånsin till!!!

Hejdå, brorsorna. Ha det tills vi kanske ses igen, nästa sommar!