RUNT SCHNAUZERSTUGAN III


APRIL 2008

Arkiv


Liten resumé | 2008-04-22 |

Helgjobb har gjort att uppdateringarna fått anstå lite. Carro och jag jobbade och allt flöt på så bra så. Nu har vi inga elever längre, så då hinner man inte så mycket större saker i djuranläggningen, men gott och väl de vanliga rutinerna.

Carolinasköldpaddan Bettan (som är en hane...) roade sig med trädklättring i Regnskogen. Värmen och fukten fick kameralinsen att imma igen, därav lite disigt foto på den buttra uppsynen.

Det mest dramatiska som hände denna helg var väl att det hade varit full parningsaktivitet bland de stora skogssköldpaddorna under natten, så att all deras mat var nedvält i dammen - jobbigt att få rent, samt att jag var en hårsmån från att blöta ner mig med uppslammat leguanbajs. Leguanerna, som bor i samma stora terrarium som de gulfotade jättarna, hade väl beskådat stånkandet från Gandalf, Greta och Gregoria från sin mathylla högt upp på bergsväggen och blivit till sig värre...

Reptilavföring luktar ungefär 700 gånger värre än kattbajs, så lite tur hade jag!

En av dagarna blev Anksjön eftermiddagsmålet. Vägen dit går genom skog och på vissa delar växer revlummer som miniskogar i storskogen.

Framme vid sjön höll sig ett sångsvanspar på behörigt avstånd från nyfikna hundar.

Ankan hittade dock snabbt något annat att roa sig med...

Fast barr i munnen är inget kul, matte!

Gno, gnugga, mosa - mmm våren doftar så gott!

Sen kan det mesta ruskas av precis som vatten.

Och så blev det tråkigt ett tag. Jättetrist, alltså.

Kan vi inte göra nåt, matte? NU!

Balett passar inte en rätt så klumpig Anka. Embla räddar situationen Hon har hittat förra säsongens tygfrisbee i skogsbrynet.

Rätt så stolt!

Ankan är snabb och kraftfull, Embla snabb och kvick, så jaktleken pågick en stund.

När sen Ankan till slut lyckades stjäla frisbeen var minen obetalbar.

Tro aldrig att du får den igen, Embla!

Så, skrattar knappast bäst som skrattar sist.

Fina, bara sådär. Ser ut som om någon suttit med liten pensel och lackat kanterna.

Från skägg till skäggdopping så vidare tillbaka till jobbet så har början av veckan också börjat bra. Fårklipparen kom på måndagsmorgonen, så nu ser fåren förunderligt annorlunda ut och om det blir det väl mera senare på Spångasidan.


Stan| 2008-04-06 |

Mulet, lite kallt och blåsigt väder fick mig till Uppsala idag. Mest för att jag plötsligt inte kunde leva utan en bra nedräkningstimer för skolhemsidearbetet. Det disiga vädret gav inte de bästa förutsättningar för kameran men jag kunde inte låta bli ändå. Rektorsparken var som vanligt så här års knallblå av scilla.

Mina härhemma har knappt vågat sig upp ur mossan än, men så skiljer det en klimatzon också.

Lyktstolpescillorna tyckte att det väl kunde räcka snart.

När båda hundar rastats ordentligt, stoppades Embla in i bilen och Ankan fick sig en stadspromenad. Så stolt som jag var över den hunden idag! Hon märktes inte där vid sidan och inte ens möten med andra hundar, duvor och småfolk, ja, inte ens de skränande skrattmåsarna och plaskande ankskrällena i Svandammen rubbade hennes kollugn det minsta.

Blänger du så blänger jag.

Slottets färg förändras beroende på vädret. Idag var det grisskära mer åt persika.

Sitta kan jag. Se glad ut behöver jag inte göra för det!

Uppbunden Anka kom sig av att matte ville fotografera ån vid Islandsfallet. Bakom Skoklosterbåten Kung Carl Gustaf, ligger grekrestaurangen Santorini. De har god mat. Själva fallet försökte jag mig på att fota med lång slutartid, men jag stod från galet håll och det bidde inget med de bilderna.

Vy från ån mot Svandammen och Slottet.

Den året-om-uppvärmda bronsstatygubben på Östra Ågatan var upptagen av ett kärlekspar idag. Bortom dem Islandsbron och Pumphuset (där Ankan nyss satt).

I det här hörnet av Gamla torget måste jag alltid stanna. Uppsalas finaste hörn!

På gågatan ligger det gamla Celsiushuset på tvärsan. Tänk att det fått stå kvar!

I parkerna blommar redan tulpaner. Oj, Schnauzerstugan ligger verkligen efter.

Äsch, trött på stad och folk. Hejdå, gamla kupol på Gustavianum...

... och häääj, kära gamla hemmaskog. Skogstroll ska stanna där dom passar bäst! :o)

Åtta tassar i luften bekräftar det sanna i det påståendet.

Men jag fick min timer. En bra en. Nöjd.


Hällmark| 2008-04-05 |

Havet tycker jag om, men skogen också. Gammal skog, inte pinnskog med bara mossa på backen. Hällmarkskog är särskilt fin och ovanför Anksjön finns ett underbart sådant parti. Fönsterlaven är redan hård och knastertorr.

Vitmossan däremot röd, mjuk och vattenmättad.

Gamla bistra tallar vid sjön gör sig bra invid ännu-inte-så-gamla bistra skägg.

Badvattnet är kallt men roligt och talar om att Ankan är precis lagom otjock.

De lackade krokusarna har också öppnat sig hemma i trädgården nu.

Men jag tycker bättre om de bleka.

Undrar om det är den gröna "bönan" som är randig eller själva klockan som är räfflad. Dagens ta-reda-på-fråga. Nja, så klart det är klockan, när jag tänker efter lite. Fast jag ska gå ut och titta ändå. :o)


Blåsippesafari| 2008-04-04 |

Vårlöfte.

Den rödare varianten.

Ett graciöst underverk.

Den ståndaktige tennsoldaten.


Vrålgrisen| 2008-04-04 |

Idag är min första fredag med jobb hemifrån. Igår var jag inte på jobbet - halsont och feber och sen en natt med oupphörlig hosta.

Att jobba hemifrån, vid sin dator, betyder att jag ska göra mina timmar. NÄR bestämmer jag dock själv. En sak är säkert - det kommer att bli mer än det som står på på papperet, åtminstone i början. Dessutom har jag ännu inte fått koderna till skolans hemsida, så jag får krångla bakvägen. Det är helt sanslöst att något så enkelt som att ge mig koden så att jag kan utföra mitt uppdrag ska sitta så gyttjefast.

Morgonen inleddes med att Vrålgrisen lagades och blev Viskgrisen igen. Det andra hjullagret på kort tid behövde bytas och därmed är jag lyckligt pank och fågelfri resten av denna månad. Fast mat är väl inte så viktigt, kanske.

Andra gånger jag haft bilen på verkstad, har jag tillbringat väntetiden med att stadsträna hundarna. Men dels är jag sjuk och dels låg dimman tjock och drypande som en våt yllefilt över allting. Hundarna fick bli hemma och jag bosatte mig i denna faktiskt väldigt bekväma soffa i Citroënhallen.

Fast rum med havsutsikt var det ju inte direkt.

Hemma igen försökte jag sova en stund, men host host, det gick ickelunda alls. Dagen får släpa sig fram med nedräkningstimern på skolhemsidearbetet (fyra timmar kvar i skrivande stund, stoppas vid varje paus) och en hundtur snart. Solen börjar nämligen orka sig igenom dimman och tuppen har strategiskt ställt sig mot en värmeslukande vägg.

Gulan har inte kommit underfund med det tricket utan står fortfarande fruset uppburrad i ett annat hörn.

Försiktigt börjar krokusarna öppna sig mot solen.

De här blekgula är de absoluta favoriterna, vackrare finns nog inte!

Nähä. Jobba var det.