|
Paus | 2007-04-30 |
Att pausa uppdateringarna är lite farligt, märker jag, för det är attans så svårt att komma igång igen. Våren strålar som bäst och även om det inte är så väldigt varmt alla dagar, mer svinkallt liksom, så är det underbart att vara ute med hundarna, upptäcka, göra och fota...
Men sen... sen är det inte lika roligt att sätta sig vid datorn och gå igenom bilderna. Inte med solreflexer på skärmen i alla fall och när mörkret faller har även jag gjort så...
Annars är väl allt ungefär som vanligt och ofta på kvällarna går vi en sväng bort-i-vägen och möter Silverkatten. Ibland kan Ankan hälsa riktigt hyfsat och Silverkatten själv har förlåtit att han en gång slängdes runt som en leksakskatt i köket hemma av samma ankuschling.
Här kan jag till och med häpet beskåda en puss mellan dem båda. Annars har katter bara en uppgift, tycker Ankan, och det är att serveras som pyttipanna. Lustigt nog beter hon sig inte alls så mot hönsen. De kan i princip dela märgben med henne utan att hon bryr sig ett skvatt.
Vi har utflyktat en del, förstås. Bland annat till Skokloster. (haha, slottet står lite rakare i verkligheten... :o)
Vackert slott i vacker omgivning vid Mälarens strand. Vill man kan man sommartid åka på båttur dit, äta gott på båten, besöka slottet och så åka tillbaka.
Uppsala är vackert i vårskrud och snart svämmar staden över av Sista-april-firare.
Ett och annat fruktträd blommar redan, men vad detta är vet jag inte. JÄTTESTORA blommor. Men en vacker bild att avsluta ett inlägg med är den.
Eller... mer... Ankan och Embla har slutat löpa, Ankan är frisk från sin magsjuka hon hade förra veckan, livet leker tycker dom och matte får skärpa sig med datoruppdateringarna.
Trevlig Valborg!
Fredagen den 13:e| 2007-04-13 |
Mina favoritvitsippor i trädgården har börjat blomma just idag. De är lite kraftigare än vanliga och har ett mörkare bladverk.
Annars var det synd att jag inte hade med kameran idag, när vi åkte till Anksjön efter jobbet. Där var vägkanterna fyllda av blått, blått, blått... så nog finns blåsipporna i år också, även om jag förut trodde att de minskat i antal.
Vid sjön badade förstås Ankan, som den badanka hon är, medan Embla - -precis som den schnauzer hon är, stod orörlig i evigheter och stirrade på ett par knipor. Obekvämt stod hon, med bakdelen uppe på klippan och halva framkroppen ner i vattnet. Det borde ju ha varit kallt?
Jag är lite trött efter en lugn och fin arbetsvecka... men jag jobbar sen också helgen. Fast det går bra - vi jobbar bara till två och vädret ska ju vara underbart.
På jobbet har vi en filurig katt som heter Tigris, också akvariekatten kallad, eftersom hon alltid ligger i ett tomt akvarium, inrett med mossa i vildmarkshörnan. I morse, efter att jag gått morgonronden nere i ladan, satt vi i godan ro uppe på vårt kontor med morgonmöte och kaffe, när det knackade på dörren. In kom en byggare och upplyste att grisarna var ute på skolgården - det vill säga utanför djurhusets område...
Och just det är det filuriga med Tigris... hon kan öppna dörrar både inåt och utåt. Det var precis vad hon gjort nu.
Ut for vi allihop och visst, där klunsade Mallan runt, men var var lilla Miniknorr? Så dök hon upp, från gatan!!! Nå.... med lite lock och pock så var dom snart inne hos fåren igen (som snällt stannat kvar i hagen...).
Fredagen den 13:e fick sig därmed en knäpp på näsan!
Påskpar| 2007-04-09 |
Titta här, då! Både Herr och Fru Hackspett modell Större var framme och spettade i trädet utanför köksfönstret. :o) Han till vänster i bild, med röd nacke.
Påskdag| 2007-04-08 |
Tulpanerna jag köpte gör sig bra med lite kvistar i. Fjädrar har jag också, men dom sitter fast på tuppen...
Här i halvnorra Uppland, är videkissarna fortfarande mest silvriga, men det gula syns om man trycker dit näsan riktigt nära.
OCh blåsipporna blommar på bar kvist... ;o)
Lilla goa tussilago, finast just nu, snart stora hästhovar.
Årets påskhare är en anka.
En nyfiken sån, som letar påskgodis vid torpruinen vi hittade i vintras. Det stället har blivit ett fint vårutflyktsmål. Nu ligger ännu fjolårsgräset och det är lätt att ta sig fram och skönt att kunna dimpa ner var som helst utan att bli blöt.
Den surbuliga löpankan löpte bort sin sura min och hade några härliga timmar i påskskogen.
