RUNT SCHNAUZERSTUGAN III


JANUARI 2007

Dagboksarkiv 2007


Sista januari | 2007-01-31 |

Sista januaridagen och nollgradigt. Dimman låg tung och blöt hela dagen och även om det inte regnade kändes det så... och kameraljus var det definitivt inte.

På gården har kalvarna börjat komma och de är nyfikna på den andra kalven - kalvankan.

Snön kämpar för att hålla sig kvar på träden, men får ge upp. Det var inte slaskigt att gå, men mycket tyngre nu när snön packat sig. Hundarna blev fulla av snöbollar, särskilt Ankans benhår samlade enorma mängder.

Rådjurskalle med mössa. Kanske behövdes i kylan.

Vi gick en mellanlång tur idag. Över hygget bakom stugan, förbi Baggbol och så in på den här skogsvägen. Sen ginar man genom skogen över till Skallbyfälten. Hundarna kan vara lösa hela vägen och även om det inte blir mycket mer än en dryg timslång sväng, så ser dom till att få motion.

Så här mörk som Ankan ser ut att vara på bilden är hon inte. Däremot har hon ändå förändrat sin pälsfärg totalt och häromsistens skrev jag: "Ankan ser ut att ha fått rödsjuka... men den fläckiga pälsen är bara kamerans sätt att retas med sin ägare." Men så är det inte... utan nu har jag upptäckt att hon faktiskt ser ut så... under förändringsprocessen mot djupare pälsfärg.

På Skallbyfältet var snön djup och Embla hade det inte lätt. Fast vi får bra benmuskler, allihopa. :o)

Nyss knackade en "granne" på - om en halvmil långt bort räknas som grannskap... och frågade om jag saknade någon av mina hundar. Ytterligare en granne hade hittat en medtagen hund i röd väst. Skönt att det inte var någon av mina och skönt att hunden blev hittad...

I övrigt har dagen passerat rätt obemärkt. Har inte ställt till så mycket klantigheter idag... om man bortser från att jag bryggde kaffe - 10 koppar - utan att sätta kannan under... Å andra sidan har nu vällingpulvret jag råkade spilla i bryggarens vattenbehållare för ett par dagar sedan nog försvunnit nästan helt. :o)


Långtur | 2007-01-29 |

Idag gick jag en långtur på 15 km härhemmavid.

Gå och gå och gå. Det känns skönt. Fast Ankan går inte. Hon rusar. Och störtar.

En massa snö. Orörd.

Formfin. Jag börjar vänja mig vid vintern. Snart kommer skidorna fram.

En av de två arabhästarna i närheten av hemma.

Månen blir lite rundare för varje dag. Just nu har den sitt sura uttryck... men det hjälper att blänga tillbaka.

Hemma. Åh! Tycker om.

Tissel sitter och väntar på oss. Nu är det tid för kvällsmat. Äntligen.


Jälla | 2007-01-25 |

Jälla Långhage med Jälla Anklånge... det är bra fart i den hunden...

Fin dag med sol och tio minus. Snön är fortfarande lös och lätt att skovla fram i.

Kan inte låta bli att ännu en gång visa Ankans oerhörda glädje över att bada i snön... hon kör ner huvudet, skopar runt...

... rullar så hon knappt syns...

... njuter...

...klar för den här sekunden.

Embla gör inte så alls, men lyckas bli lika insnöad ändå.

Det är så fint i hagen och inte en nån endaste mer än vi var där. Helt orört snötäcke, förutom ett och annat djurspår.

Mattes rumpfia.

Bara en till... hon ÄR för härlig när hon håller på! :o)

Vit herdehund var det ja...


Isdamm | 2007-01-20 |

Minus åtta grader kallt under natten, lite varmare mitt på dagen, men grått... så grått. Jag, som inte vill ha nån vinter alls, nu när det känns som det snart är vår, hade i alla fall inget att välja på. Hundarna ska ut i alla väder och tur är väl det. För är man väl ute, så är det alltid skönt ändå.

Harvikadammen har blivit istäckt. Vi mötte ett par stavgångare och såg fotspår i början av rundan, men sen upphörde alla spår. Det är bara jag som brukar gå runt hela dammen. Stigen är delvis blockerad och det tycker de flesta är för jobbigt. Desto bättre för oss.

Hundarna hade roligt som vanligt och sista tredjedelen av rundan tränade jag Ankan i att gå bakom mig - hela tiden. Embla fick lulla på som hon ville, så det satte många hjärnceller i rullning hos en stackars Anka. Allra sista biten fick hon åter röja fritt.

Embla får alltid isklumpar mellan tassarna och Ankan fick dom största jag sett - som valnötter och jättesvåra att få bort. Så nu blir det bortklippning av all päls under tassarna och fettinsmörjning före utevistelserna. Troja, däremot, fick aldrig någonsin isklumpar hon...

Mot slutet av turen började himlen spricka upp, men samtidigt föll skymningen. Och den klara himlen var högst tillfällig, för nu snöar det igen och ska komma någon decimeter, hotar SMHI med.
VILL INTE!!!


Vintertur | 2007-01-19 |

Vintern kom idag redan, med snöfall och 6 minusgrader. Inte så mycket, men man är ju inte van! Kall snålblåst ovanpå det gjorde tanken på utevistelse rätt oskön. Fast ut måste man och bara för att mota bort rastlöshet och leta trötthet (vart tog den vägen... ;o)) så blev det en långtur på tre timmar.

Vi gick bort till gården Skallbyn och rakt upp i skogen där.

Vet inte om fasanuppfödningen fortfarande pågår men utfodringsautomaten var fylld i alla fall. Det går en gammal körväg upp genom skogen här och innan de började hugga för mycket, fanns det hur mycket gula kantareller som helst. Ännu är det inga kalhyggen, bara utgallrat, men Bauerskogen har fått sig en knäck.

Just här är det i alla fall fortfarande fint att gå och snön var väldigt ojämnt fördelad. Här nästan ingenting och på andra ställen fick man pulsa i seg, hård snösmet.

Innan man kommer in i riktiga skogen, öppnar sig Skallbyfälten från baksidan. De är stora och räcker till många spår om man vill det. Eller för vanligt röj också. Först här släppte jag hundarna - Skallbyfåren brukar vara härbakom och dom skulle nog Ankan gilla att undersöka närmare. Men idag var fåren någon annanstans så det blev fritt fram.

Skallbyn är en stiftelsegård numera och ingen bor där, utan djuren och gården sköts av personal. Förre ägaren var fullständigt besatt av jakt, och torn finns precis överallt. Det här är ofta omkullblåst och jag tycker då inte att stöttorna verkar särskilt pålitliga...

Där det fanns snö, fanns det också en lycklig anka!

Skogen är otroligt vattensjuk och senaste stormen har fällt mycket även här i Uppland, även om det inte går att jämföra med södra Sverige. Det blev en hel del balanserande över vattensamlingar och kringvägar runt nerfallna träd. Ankan får på moppo av Embla. Härhemma är hon ingen Gaffla, min ljuva Anka, för Embla är alltid med på lekarna. I Halland skallade de desto mer, hon och syster Krokodil. Och det bara för att reta mamma Alice, som inte alls uppskattade uppvaktningen på samma sätt.

Till min stora förvåning och glädje ramlade vi på en gammal gårdsgrund, som jag letat förgäves efter en massa gånger. Troja och jag - det var även före Emblas tid - luskammade skogen här just efter den. Och nu plötsligt fanns den bara! Såna gömda, glömda ställen sätter alltid fantasin i rörelse. Vilka bodde här, hur hade de det och varför gav de sig av? Svaren är säkert torpfamilj, fattigt och att staden lockade. Men vem vet... det kan ju ha varit något spännande också!

Körvägen vi sen kommer upp på leder till Hässelbol, en annan övergiven gård. Fast den står fortfarande och har tills nyligen varit sommarställe. Det är färska hjulspår på vägen och jag ginar över fälten till "stora vägen" på andra sidan. Här håller nämligen ett jaktlag till och de är inte så lite påträngande...

Det var här vid Hässelbol som Silverkatten huserade i egen majestät i över ett halvår.

Längs vägen hem hade stormen Per knuffat ner en mängd gran tvärs över, en del riktigt stora. Allt ordentligt uppsågat och undanskuffat. Inne i skogen ligger förstås allt kvar än och jag undrar vilket träd som gav Schnauzerstugan strömfritt i två dygn...

Tillbaka vid Skallbyn efter nån mils rundtur. Himlen börjar rodna, men dagarna har redan blivit mycket längre. När jag tittade på klockan hemma, efter den ytterligare 1,5 km som det var kvar hem, så var hon redan över halv fyra. Och det var faktiskt ljust! Tillräckligt ljust för att kräla in i kolstybben under stugan och stänga av vattnet till stallet. För nu - NU är det vinter.


Dagboksbegravning | 2007-01-17 |

Den flytande reklamen omöjliggör användandet av Cybertools som dagbok och därför skickar jag även RUNT SCHNAUZERSTUGAN II till graven. Den som vill gräva upp den återfinner den på länksidan, precis som ettan.

Och eftersom ett första inlägg inte så gärna kan vara helt bildlöst, trycker jag in ytterligare en bild från dagens tur i Jälla. Ankan ser ut att ha fått rödsjuka... men den fläckiga pälsen är bara kamerans sätt att retas med sin ägare.

Annars, då? Det snöar... och detta till trots blev den en lång mörkertur genom skog och över hyggen. Ut ska dom, hundarna och ut går vi.

Igår natt gjorde jag bort mig. Jag hittade inte den bärbara telefonen och som alltid ringde jag då från mobilen. Jag tryckte in hemnumret och i displayen stod "Hillevi hem". Det ringde några gånger utan att jag hörde den andra telefonen. Så plötsligt svarar någon! Hu! Det visade sig att det var mitt telefonnummer, men 08-riktnummer. Ändå stod det Hillevi på displayen! Kollade mobilens adressbok och där stod rätt med mitt riktnr... aningen pinsamt, särskilt som klockan var efter midnatt.


Tack, Mona-Stina, för att jag fick använda din tabellkod.