Så roligt det är att vara här igen! Men Zigge, den besynnerliga katten hemma hos leonbergern Elli vet ju inte hur en katt ska uppföra sig! Komma och nosa en stackars schnauzer i skägget på det här sättet. Kattskrälle!

"Matte, ta BORT den!"

Snart blir livet lättare för för kattmobbad schnauzer. Vi gick Doktorspromenaden ner mot Gamla Stan i Falkenberg.

Nere vid vattnet besöktes Ellihusses båtbrygga. Ett fint ställe med en finurlig grill - tvåväxlad påstår Milan, Ellis husse, med en glimt i ögat. I själva verket var det en slags vevanordning som gjorde grillgallret höj- och sänkbart.

Milan fiskar mycket och gärna och här är den egna båten. När vädret tillåter blir det längre turer ute till havs, fast då i en större båt. De fina randiga båtdynornas överdrag har Mona-Stina sytt, liksom även ett av båtens kapell. Man ska välja sina vänner med omsorg!

Embla tog det säkra före det osäkra och och väntade vid bryggkanten. Sitta i båt på vattnet är urtråkigt - bäst att hålla sig undan.

Den här fina gamla stenbron leder in till Gamla Stan.

Gallerförsedda fönster längs med bron gör den speciell och extra tilltalande.

Fin utsikt har man också!

Titta, så fint! Blommande träd!

Egentligen är det ställningar med enorma, formklippta blombollar påmonterade. En rolig idé, tycker jag.

Det var varmt och kvavt - tänk om man hade kunnat göra som hundarna!

Var har du din svarta klänning, Anita?

Det skarpa mitt-på-dagen-ljuset gav inga fina stadsbilder och förresten är jag inte så mycket för att fotografera byggnader. Det finns ju katter och hundar och sånt! Hur som helst är Falkenberg en mycket mysig liten stad - väl värd ett besök. Målet för dagens stadspromenad var stans bästa mjukglasställe. Naturligtvis hade glassmaskinen gått sönder precis och skulle inte komma igång förrän veckan efter. Inte gjorde det mig något, men Gull-Marie och Mona-Stina blev bra långa i ansiktet av besvikelse. Den måste vara nåt alldeles i särklass den där glassen!

Efter en otroligt god laxlunch åkte vi till den fina Falkenbergs BK. Förutom en liten skog med en fin stig och begravningsplatser för gamla hundvänner, så finns stora träningsplaner och dessutom en stor inhägnad rasthage. Och inte nog med det: den stora appellplanen producerar eget hundgodis! Lite säsongsberoende visserligen, men ändå. Söta och goda körsbär består godiset av och hundarna var inte nödbedda. Se på Alice - hon kunde vara en illustration av Ursula Wilby - helt hängiven det gottiga!

Sen var hundarna beredda att visa upp att de omedelbart fattade vad en targetsticka innebär - nosa på spetsen=belöning.

Om matte kunde hålla stickan rakt, skulle även Alice krypa rakt! ;o)

Ett annat knep för rakt kryp: Matte går på plankor, hunden kryper bredvid.

Elli var precis lika snabb i sin uppfattning. Här går hon ut på Gull-Maries kommando och berör spetsen med nosen. Duktig tjej!

Alice vill ju inte vara sämre.

Rätt självbelåten blev hon!

Innan vi åkte hem blev det en tät platsläggning ihop med de svarta terrierna Pugin och Salle, 8 respektive 6 år, mest för att få dem alla på bild samtidigt.

Fortsättning följer så klart! :o)