Bilder

Tjenare Chaplin! Del II
2/7-3/8 2006

 <<   Till dagen-index   >>

Dagarna i Halland var lyckade även vädermässigt. Det var inte alls lika hett och kvavt som veckan innan och efter. På tisdagen var det till och med regn - ordentligt med regn. Ett av syftena med resan var att få åka till Bolmsö och hälsa på ankbrorsan Attis och morfar Chaplin. Titeln på semesterredogörelsen får därmed sin förklaring. Bolmsö ligger en bit inåt Halland och sista biten åker man med den här söta färjan. Bara åtta bilar får plats och färjan dras fram med kabel. Avståndet är inte långt, men tar sina rundliga 10 minuter drygt, en kvart kanske. Den är väl just därför inte det alternativ de bofasta på Bolmsö helst väljer. Det finns en vägförbindelse också. På Bolmsösidan ligger en stor camping och jag kan tänka mig köerna under värsta turistsäsongen...

Det här vackra sommarhuset hör till, Chaplin & co bor alldeles bredvid.

Precis som hemma vid Schnauzerstugan är närmaste grannarna fridfullt betande kor.

Precis innan det stora regnet hann vi låta valparna träffas för en liten promenad. Där har vi alla tre: Attis till vänster, Inez till höger. Den stora skönheten i mitten heter Ankan. ;o)

Attis har en fin vattenskål som han stolt demonstrerar - precis lagom stor är den! :o)

Nu kommer vi till det bekymmersamma... Attis husse muttrade missnöjt när han såg att jag hade mitt sigmaobjektiv på kameran istället för det fina canontjofräset. Det längre dessutom, vilket nästan omöjliggjorde bilder på så nära håll som i uterummet där vi höll hus med hundarna eftersom störtregnet hade börjat. Men Attis är mycket lik Ankan, fast storleken större. För att se riktiga bilder på hundarna på Bolmsö får man blippa sig till Smederyd och titta i gallerierna där - helt fantastiska bilder att njuta av. Inte desto mindre var det mycket roligt att få träffa Attis igen - på bara några veckor har de ändrats mycket, våra valpar.

Här har vi då morfar Chaplin von der Rasselbande - vilken hund! Att han är tio år redan kan ingen ana, vacker i pälsen och klarögd som en unghund. Och titta på de långa öronpesorna - åh, om blonda också hade såna!

Tre hovawartar bor här, och detta är den svarta Nellie. Åtta år gammal och lite annorlunda - inte så påfluget hoffig. Hon vann mitt hjärta totalt.

Uterummet har stora fönster så att de tre hundarna kan hålla gårdsplanen under full uppsikt. Här ser man så väl skillnaden på en ung hoffe och en fullutvecklad - Attis här och Ankan har en bit kvar...

Nog kan man tro att det är min Anka som ligger här - men det är Attis i egen hög person.

Det var så roligt att få komma - Mona-Stina höll på att inte få iväg mig därifrån. Jag såg till att missa åtminstone en färjeavgång! Tack för den stora gästfriheten!

Dagen därpå, på torsdagen, hade regnet upphört och Gull-Marie kom ut. Vi skulle lägga fältspår till alla sex hundar (puh, allt måste ske i dubbel upplaga numera...). Här släpps Sanni på.

Hon gjorde ett utmärkt spår och hittade alla pinnar.

Trots att det gått en tag sedan förra spåret pga värmen hade Sanni inte glömt hur det skulle gå till och Gull-Marie var mycket nöjd och glad.

Även Elli gjorde ett mycket bra spår och höll god fart.

Inte så dum omgivning att lägga spår i!

Inez är en mycket duktig spårhund. Denna gång kom hon av sig lite pga att hon, nyfiken som hon ska vara, fick vittring på korna på andra sidan skogsdungen. Men hon hittade sina apporter.

Mamma Alice spårade mycket bra. Den trevliga hallandslängan ligger där i bakgrunden - hon har inte långt till spårmarkerna, Mona-Stina!

När alla hundar var klara fixade vi kaffekorgen och åkte ner till Ätran med hundarna så att de skulle få svalka av sig. Här är alla hundar utom...

... den här. Embla hade minsann viktigare saker för sig!

Men när startskottet för fikat kom, var de andra kvickt där också. Två systrar ruskar av vattnet på varandra, så att resultatet blir lika med noll.

Elli kommer in med en våldsam fart.

Och det gjorde hon rätt i. Cheesecaken var så god så.

Stilstudie av pinnkastare.

Och pinnen hinner knappt landa innan Elli är framme. Alice har inte en chans.

Inez törs hoppa i från bryggan. Lejonvalpen ser lite rolig ut med sina blöta långskånkar...

Hon hoppar också gärna i och det var nära att Mona-Stina råkade följa efter. Kunde hon gott ha gjort... :o)

En på en pinne.

Två på en pinne.

Tre på en pinne.

Hovawartpälsen blir som snören när den är våt, men lejonpälsen blir som på bilden, som spåntaken på klockstaplarna.

Hon kan se så rörande söt ut, lilla Sanni!

Det är så otroligt vackert därnere vid Ätran.

Samma berg fast nu lite längre upp. Vi gick en skön kvällsrunda med bara valparna.

Sista delen av Tjenare Chaplin kommer i morgon om inte tidigare.

 <<   Till dagen-index   >>