Varmare än 15 minusgrader blev det inte under dagen så matsäck tog vi inte med - att sitta still hade blivit i kallaste laget. Men gnistrande vackert var det.

Det här är ett av Silverkattens tillhåll bortivägen. Från skjulet till höger brukar han svassa fram när vi går och möter honom. Knipande med ögonen och ruskande på huvudet - som alltid. Knäppkatt!

Direkt efteråt öppnar sig det stora Skallbyfältet. Stugan till höger är ett sommarställe och själva Skallbygården ligger en liten bit längre fram. Det är där som fasanerna föds upp och det skjuts så förbaskat. Vi hamnade mitt i en sån session när Embla var ca två år. Tidigare hade hon aldrig varit skotträdd, men en massa skott efter varann en gjorde slut på den "färdigheten".

En stor del av fältet är uppgrävd till fågeldamm. Hundratals änder (också gårdsuppfödda) simmar runt där, utfodras vid automaten till vänster och skjuts från tornet precis intill...

Men idag var det tyst och lugnt och Embla njöööt av den djupa men dunlätta snön.

Hopp och dyk!

Fältet är stort och räcker till allt spring som kan finnas i en schnauzer.

Fortare, Embla!

Raketfart.

Och kraschlandning.

Det blev över två timmars pulsande i djup snö. Jag hade trott att vi skulle komma ut på en plogad timmerväg på andra sidan skogen som gränsar till fältet, men inte det minsta snöröjd var den...

Slutligen kom vi ut här på Stora vägen som så småningom leder hem till Schnauzerstugan. Äntligen plogat och lättgånget. Undrar varför de inte infört något trängselskattsförsök här?! ;o)

Hejdå!