Bilder

Florarna
29 november 2006

 <<   Till dagen-index   >>

Dagens carpe diem förde oss till Florarna, ett stort myr-, mo- och skogsområde omkring 3 mil från Schnauzerstugan.

Fast först såg det ut att bli stopp i planerna: de höll på att gräva av vägen! Turligt nog var det nära till stigen jag skulle gå, så bilen fick stå bakom grustraktorn här och vi kunde trava iväg.

Verkligen tur, matte!

Trädet här har haft några hyresgäster genom åren.

Först går leden - som också är en del av Upplandsleden - någon kilometer genom skog. Blockig och moränig och halkig.

Myren är mycket stor - den går i själva verket samman med en massa mindre myrar och alla härrör från gruvtiden då mycket dämdes upp. Spångarna är många och så här års otroligt hala... så hala att jag bestämde mig för att gå runt från andra hållet i stället (som om de skulle bli ohalare på tillbakavägen???)

Ormgrop? Rotkram.

En ankig favoritsysselsätting: lurpassa på Embla.

Och när hon lyckats med sitt spratt får hon förstås ett äkta hofferyck.

En björk med fem stammar och en fin sittyta i mitten skulle bli en poseringsplats, tänkte jag mig. Jaha... så blev det med det!

Här var Embla och klättrade runt nyss. Ankan undersöker, men är bra mycket osäkrare på benen.

Ankan upptäcker att matte är en bra bit bakom... och kommer strax i full fart. Som alltid.

Två favoriter spanar över en mindre mosse.

En sån VACKER anka jag har!

Det är svårt att få henne att stå still, men någon gång då och då stannar hon upp.

Men nu tryter redan tålamodet...

Sommartid blir man bedövad av porsdoften.

Runda hala stockar var inte lätt för en stackars klunsmatte att ta sig över.

Nästan självlysande tickor.

Den här halvkilometer långa spången genom vacker tallmo heter Kungsspången. Här rastade vi.

Tråkigt, sa Ankan.

Vilken palett: rödaste vitmossa, kråkris och renlav.

Risön. Då har vi kommit halvvägs runt på den milslånga rundan. Här kan man övernatta om man vill. Det vill vi inte.

Inte den skylt man väntar sig på en bom!

Fint, nästan som ett härbre.

När vi kommer ut på stormyren igen har det hunnit bli så här mörkt och det var fortfarande flera kilometer kvar... Sista biten genom skogen fick Embla leda oss i koppel, annars hade det inte blivit nåt uppdaterat här ikväll!

 <<   Till dagen-index   >>