Bilder

Runt Harvikadammen
27 november 2006

 <<   Till dagen-index   >>

Förra gången jag gick runt Harvikadammen slarvade jag bort bilderna. Och det var synd, för även om det var en vacker dag idag också, var det inte alls lika kristallklar luft och bilderna blev inget vidare, mest för att solen stod så lågt.

Men eftersom det var en lång tur på över tre timmar, blev det ändå många bilder.

Fast först måste det röjas lite.

Så började vi att trava iväg.

Oj, redan en viloplats. Inget för en glad Anka.

Hoppsan! Nu blev ni allt bra förvånade, va! Jag ville få till en bild på hundarna vid var sida, men dom är så kärvänliga jämt, så det gick inte alls. Så det är bara att se glad ut ändå.

Visst är det fint!

Motljusanka... men så är det det här med min förkärlek för solgenomlysta tungor...

Överallt finns vatten, vatten och ännu mera vatten.

Inte helt skarp bild, men det syns ändå hur aspstammarna glänser. De tror nog att det är vår.

Solen står inte särskilt högt. Fast det är varmt, sådär 8 grader tror jag. I slutet av november!

Hundarna njöt lika mycket som jag av det fina vädret och snokade runt i alla snår. Här passerar vi ett skogsavsnitt längs med dammen.

Embla poserar surt på en sällan använd badplats. Harvikarundan räknar jag som min, det är ingen som sköter stigen och här och var ligger nedfallna träd som tydligen är för besvärliga att klättra över. Sån tur för oss!

Ankan använder badplatsen som det var tänkt.

Den här bilden gillar jag! Sen må den vara oskarp, det gör inget. Det är min anka full av livsglädje.

Glänsande vackert överallt.

En liten bit går över ett hygge. Ett fult ett, tyckte matte, men ett kul ett, tyckte Ankan!

Pillade lite på inställningarna för att få ljuset att räcka till bättre.

På många ställen passerar man bubblande små vattendrag. Ankan skulle i vartenda ett.

Fint en gång till! :o)

Sen kom vi till ett parti djupare skog. Överallt glittrade det av spindelvävstrådar, men det syns inte här.

Mellan dammarna finns såna här smala passager här och var.

En av dem var ordentligt översvämmad. Tur att det inte var is!

Blötdjuret i farten.

Hej, vad det går över de smala passagerna.

Den sista "broövergången" är den längsta.

Efter den passerar man ett halvuppvuxet hygge och sen blir det en kort bit på den här bomvägen, fast bara bort till kröken därframme.

Vi mötte en ful gubbe...

När vi nästan kommit runt började det att mörkna.

Bild med måne...

... och utan.

Och lite röd himmel på det.

Den dubbla världen.

De två vännerna har kommit runt dammen. Nu är de rätt nöjda båda två! :o)

 <<   Till dagen-index   >>