När vi - i dubbel bemärkelse - rullade ut från Märtas uppfart, bestämde jag att våra nu säkert femton sammanlagda kilon måste skakas om lite.

Alldeles nära Märtas residens ligger naturreservatet Billudden, Upplands nordligaste utpost mot havet. Troja bestämde sig för att motionera bort sin andel av extrakilona genom att snarka i bilen, men Embla jag styrde kosan ut mot stranden.

Det är så vackert där och varje gång jag kommer till havet känner jag att så måste jag bo någon gång.

Fri spaningshorisont.

Schnauzer och sten i symbios.

Det var lättgånget. Rullsanden längst till höger i bild hade bildat en liten vall och där var snön bortsmält.

Embla tror att hon står i utställningspose - ska inte ena bakbenet fjantas ut så här?

En och halv timme strosade vi runt där, medan Troja brände kilon instoppad i en varm och skön filt borta i bilen.

Hon missade Embla stilstudier. Vad skulle poängen bli för det här travet i utställningsringen? :o)

Eller för det här väna anletet? Ungefär den minen hade hon när hon stoppat i sig allt gott däruppe på Märtas bord. Mäkta skenheligt belåten.